Lycka ar en svar sak.

Nu var det lange sedan, typ en manad sedan som jag sist skrev. Jeanette har mer eller mindre avsagt sig fran denna blogg sa det far bli jag som ger en uppdatering om vad som hander framover. Till er som fortfarande laser alltsa.

11 juli ar det avslutningsceremoni pa Jiao Tong university och vi lamnar darmed Kina med ett diplom i handen och med lite mer skinn pa nasan. Vi har ordnat sa att en amerikan tar over var lagenhet och vi har aven borjat packa och rensa ut vad som ska sparas och vad som aker i soptunnan.

Vi kommer hamna i Hong Kong forst for att nagra dagar senare ta flyget till Australien, Sydney. Vad som vantar dar ar annu inte helt faststallt men som det mesta sa ordnar det sig nog, det gor ju alltid det.

Varmen ar har pa riktigt nu. Tidigare var de bara en uppvarmning. Nu gassar solen och man kanner sig instangd och kvavd i denna varme. Natterna ar ljumma och vatten har aldrig smakat sa gott.

Nu nar vi lamnar Shanghai kanns det lite tomt. Trots att jag svurit sonder mig sjalv over kineser, Kina och hela det har korrupta samhallet kan jag inte hjalpa att tanka att det troligtvis inte finns nagon liknande plats pa hela jorden. Det har inte varit latt, minst sagt, men jag gillar det och kommer sakna landet. Det ar svart att saga nagot nu, da man fortfarande befinner sig i stunden, men jag hoppas att nar jag befinner mig i Sverige igen, kanner mig lite annorlunda. Kanna att man vuxit upp.

Min pappa fragade mig om jag var lycklig har. Pa det stora hela har jag varit lycklig. Bade Jeanette och jag har levt livet och forsokt gora nagot utav det under var tid har. Fanga dagen maste man inte gora varje dag men tiden har varit ett konstig begrepp. Den har rusat fram, snubblat och plotsligt dragit med mig pa en karusell som ibland snurrat alldeles for snabbt.

Fast vi mar bra. Vi klarar oss.