
Visar inlägg med etikett Foton. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Foton. Visa alla inlägg
onsdag 16 april 2008
torsdag 13 mars 2008
手铐
Som ni säkert vet vid det här laget var min mamma och syster här för någon vecka sedan. Vad jag inte berättade var den smärre skrattretande händelsen som min syster råkade ut för.
På vissa klubbar i Shanghai, typ Bar Rouge, delar de ibland ut presenter till alla gäster. Söta nallar, t-shirts och handklovar. Svarta stål-handklovar med rött fluff. Riktigt kinky. Det är dessa klovar som ca. 3 månader senare skulle orsaka min syster mindre panik.
Min syster hittade de hängande vid sängen (fee free to make a joke) och eftersom de ser relativt normala ut satte hon fast den ena kloven runt handleden. Fast hon tryckte nog in den för hårt för när hon ville få av den gick det inte så bra. Inte alls bra. Till en början lurade jag henne om att man måste ha nycklar för att öppna kloven och att vi slarvat bort den men sen var det inte så roligt längre för jag fick verkligen inte av den från hennes handled. Den satt som gjutet, omöjlig att rubba och med sitt röda fluff hånlog den bara tillbaka. Vi försökte under en timme att få av den, slet och drog, bankade och bände, men den gav inte med sig.
Tillslut började syster bli riktigt frustrerad och gapa efter uppmärksamhet, "kan någon hjälpa mig?!" Då vi inte äger varken skruvmejsel eller hammare var det bara att prova lyckan någon annanstans. I samlad trupp gick vi först till en liten affär där de säljer allt möjligt från eluttag till duchmunstycken. De kunde dock inte hjälpa oss eftersom de mest såg förvånade över faktumet att tre västerlänningar kommer in i deras affär varav den ena är fast i en handklov.
Därför kom jag på idén att vi kunde gå till marknaden istället. Där trängs fisk, grönt och kött även med små verkstäder och sy-juntor. Det skulle komma sig att bli årets nyhet.
Jag började med att fråga låssmeden om han kunde hjälpa mig få ut syrrans handled ur fluffet.
"Nej, nej. det går inte. Nej."
Vid det här laget började våra närvaro spridas och plötsligt var vi intressantare än Jackie Chan. Vi slussades vidare till en annan verkstad där den ena efter andra försökte sig på att öppna kloven. Ingen lyckades, men alla ville försöka. Ca sex personer tittade nyfiket över axeln på killen som för tillfället försökte öppna låset och alla sa samma sak, 老外。Västerlänning.
Syster kände mest för att dö, jag skrattade åt situationen och mamma tyckte väl att det var intressant. Tillslut var det någon man som inte ville ge upp så efter att ha försökt i ett par minuter och dragit oss fram och tillbaka utan resultat. Slet han ner skynket som täckte någon liten verkstad och drog fram en skruvmejsel. Med många tag lyckades han bända upp kloven och syster var fri. Alla log och skrattade nog mer åt oss, än med oss..
Kloven har vi som trofé vid sängen.
På vissa klubbar i Shanghai, typ Bar Rouge, delar de ibland ut presenter till alla gäster. Söta nallar, t-shirts och handklovar. Svarta stål-handklovar med rött fluff. Riktigt kinky. Det är dessa klovar som ca. 3 månader senare skulle orsaka min syster mindre panik.
Min syster hittade de hängande vid sängen (fee free to make a joke) och eftersom de ser relativt normala ut satte hon fast den ena kloven runt handleden. Fast hon tryckte nog in den för hårt för när hon ville få av den gick det inte så bra. Inte alls bra. Till en början lurade jag henne om att man måste ha nycklar för att öppna kloven och att vi slarvat bort den men sen var det inte så roligt längre för jag fick verkligen inte av den från hennes handled. Den satt som gjutet, omöjlig att rubba och med sitt röda fluff hånlog den bara tillbaka. Vi försökte under en timme att få av den, slet och drog, bankade och bände, men den gav inte med sig.
Tillslut började syster bli riktigt frustrerad och gapa efter uppmärksamhet, "kan någon hjälpa mig?!" Då vi inte äger varken skruvmejsel eller hammare var det bara att prova lyckan någon annanstans. I samlad trupp gick vi först till en liten affär där de säljer allt möjligt från eluttag till duchmunstycken. De kunde dock inte hjälpa oss eftersom de mest såg förvånade över faktumet att tre västerlänningar kommer in i deras affär varav den ena är fast i en handklov.
Därför kom jag på idén att vi kunde gå till marknaden istället. Där trängs fisk, grönt och kött även med små verkstäder och sy-juntor. Det skulle komma sig att bli årets nyhet.
Jag började med att fråga låssmeden om han kunde hjälpa mig få ut syrrans handled ur fluffet.
"Nej, nej. det går inte. Nej."
Vid det här laget började våra närvaro spridas och plötsligt var vi intressantare än Jackie Chan. Vi slussades vidare till en annan verkstad där den ena efter andra försökte sig på att öppna kloven. Ingen lyckades, men alla ville försöka. Ca sex personer tittade nyfiket över axeln på killen som för tillfället försökte öppna låset och alla sa samma sak, 老外。Västerlänning.
Syster kände mest för att dö, jag skrattade åt situationen och mamma tyckte väl att det var intressant. Tillslut var det någon man som inte ville ge upp så efter att ha försökt i ett par minuter och dragit oss fram och tillbaka utan resultat. Slet han ner skynket som täckte någon liten verkstad och drog fram en skruvmejsel. Med många tag lyckades han bända upp kloven och syster var fri. Alla log och skrattade nog mer åt oss, än med oss..
Kloven har vi som trofé vid sängen.
Etiketter:
Allmänt,
Foton,
josefin,
kineserier
fredag 7 mars 2008
独自
Mamma och Norah är nu hemma i Sverige. Ca. en halv dag försenade. Norah ringde mig runt åtta tiden och berättade att hon och mamma befanns sig på ett hotellrum i Pudong. Planet var försenat, rejält. De skulle lyft runt tolv men istället blev det samma tid, fast på natten.
Plötsligt blev det även lite kallare i Shanghai. Inte möss-vant-kallt men lite kyligare. Förhoppningsvis är det övergående.
Min mammas vistelse verkar även ha värmt upp humöret hos de anställda i vår mataffär. Plötsligt är det "hello" och "thank you". De ler och och tittar inte på en lika misstänksamt som innan. Hm.
Fick en räkning på gas idag, 0 RMB. Detta är andra gången vi får en gasräkning med 0 RMB att betala. Vettigt.
Skolan tuffar på som vanligt men funderar på att byta klass. Jag tror de placerade mig lite fel då jag redan gått igenom allt de pratar om under lektionerna. Pust. Lärarna är dock mycket bättre än förra terminen och är mer än tydliga med allt de lär ut.
Föressten, det går att förstå shanghainesiska, vissa ord är ganska lika, om inte likadana, nästan.
Plötsligt blev det även lite kallare i Shanghai. Inte möss-vant-kallt men lite kyligare. Förhoppningsvis är det övergående.
Min mammas vistelse verkar även ha värmt upp humöret hos de anställda i vår mataffär. Plötsligt är det "hello" och "thank you". De ler och och tittar inte på en lika misstänksamt som innan. Hm.
Fick en räkning på gas idag, 0 RMB. Detta är andra gången vi får en gasräkning med 0 RMB att betala. Vettigt.
Skolan tuffar på som vanligt men funderar på att byta klass. Jag tror de placerade mig lite fel då jag redan gått igenom allt de pratar om under lektionerna. Pust. Lärarna är dock mycket bättre än förra terminen och är mer än tydliga med allt de lär ut.
Föressten, det går att förstå shanghainesiska, vissa ord är ganska lika, om inte likadana, nästan.
tisdag 4 mars 2008
söndag 17 februari 2008
söndag 10 februari 2008
Lycka till Åsa & Yi Qin!
Nu gör jag jag något jag inte gjort på över fem månader. Jag dricker café con leche. Nej, inte cafe latte eller café o le, utan café con leche. Det är en mer barnvänlig och sötare variant av kaffe. Något jag växt upp med och därför saknat väldigt mycket. För er som är intresserade av receptet:
Häll i en kopp med mjölk i en kastrull.
Lägg till 2 tsk socker och knappt 1 tsk kaffe. Helst Nescafé guld. Blanda.
Låt det nästintill koka och smaka av.
Kaffet ska inte var för framträdande utan bara finnas som ett komplement till mjölken. Tänk er att barn ska gilla det så den söta smaken är att föredra framför kaffe.
Anledningen till att jag plötsligt kunde dricka det är för att våra sista kompisar lämnade Shanghai idag och gav bort både tallrikar, mat och saker till folket. Det var ett lite tårfyllt farväl med tanke på att vi ändå har umgåtts från dag ett. Pust.
Det är tråkigt att alla plötsligt försvinner. Det får en att ifrågasätta om man verkligen vill stanna ett halvår till, eller om man kanske skulle föra pipan mot Australien på en gång, som planerat. Fast egentligen är detta ingen konstig händelse, att folk kommer och går är något som händer genom hela livet, men när man är här borta, i ett land som man inte alltid förstår, vill man gärna ha några man kan känna sig nära.
Häll i en kopp med mjölk i en kastrull.
Lägg till 2 tsk socker och knappt 1 tsk kaffe. Helst Nescafé guld. Blanda.
Låt det nästintill koka och smaka av.
Kaffet ska inte var för framträdande utan bara finnas som ett komplement till mjölken. Tänk er att barn ska gilla det så den söta smaken är att föredra framför kaffe.
Anledningen till att jag plötsligt kunde dricka det är för att våra sista kompisar lämnade Shanghai idag och gav bort både tallrikar, mat och saker till folket. Det var ett lite tårfyllt farväl med tanke på att vi ändå har umgåtts från dag ett. Pust.
Det är tråkigt att alla plötsligt försvinner. Det får en att ifrågasätta om man verkligen vill stanna ett halvår till, eller om man kanske skulle föra pipan mot Australien på en gång, som planerat. Fast egentligen är detta ingen konstig händelse, att folk kommer och går är något som händer genom hela livet, men när man är här borta, i ett land som man inte alltid förstår, vill man gärna ha några man kan känna sig nära.
tisdag 29 januari 2008
söndag 27 januari 2008
Picture of today.
Vår senaste sönderätna (som att lyssna sönder något fast i detta fall äta) rätt. På delad plats med Spicy Tofu of course.
lördag 26 januari 2008
fredag 25 januari 2008
Toni&Guy + mera
Vår bjudning i bilder.
Jeanette har lovat lägga upp några bilder hon med. Kommer snarast.
Josefin
fredag 18 januari 2008
Josefin undrar...
...om kineser har mer saliv i munnen är västerlänningar.
...om kineser producerar mer snor än västerlänningar.
...om kineser har mer slem i halsen än västerlänningar.
Inte för att hon har något emot spottloskor som flyger hit och dit. Det är ju jätte mysigt.
Jeanette blir deprimerad varenda gång hon går förbi denna man på väg till T&G så hon ger honom alltid pengar, eller tvingar någon annan att göra det...
...om kineser producerar mer snor än västerlänningar.
...om kineser har mer slem i halsen än västerlänningar.
Inte för att hon har något emot spottloskor som flyger hit och dit. Det är ju jätte mysigt.
torsdag 17 januari 2008
För jag stannar hemma medan Jeanette går till Brattica.
Biljettproblemet är löst. Den 15 juli 2008 lämnar vi kinesisk mark för lite *host*civilisation*host* och surfbrädor. Känns bra att ha den delen av denna resa på det torra. Känslan av att hela tiden ha något som gnager på en och som inte försvinner förräns man faktiskt gör något åt det, är himla irriterande.
Idag hade jag min sista "speaking" lektion. På måndag och tisdag blir de prov för hela slanten och på onsdag delas diplomen ut. Själv hoppas jag på att jag klarar det såpass bra att jag blir berättigad CSN för den kommande terminen, höh.
Jeanette har inte ens öppnat sin bok, men det är inte så att kinesiska är svårt för henne så hon kommer nog fixa biffen ändå.
Nu börjar även tiden närma sig då vår vänskaps krets lämnar SH för Sverige. Plötsligt bestämde sig alla vår närmsta sig för att sticka tillbaka till hemlandet och kvar är vi. Förhoppningsvis hittar vi nya att leka med, men visst är det lite tråkigt.
Annars har man ju åkt på en förkylning igen. Tror mitt immunförsvar har negraderats till -0 sen jag kom hit. Aldrig har jag varit så sjuk som här.
Imorgon bjuder vi några kompisar på mat, sen blir det väl utgång.
Tills dess,
ha det!
Idag hade jag min sista "speaking" lektion. På måndag och tisdag blir de prov för hela slanten och på onsdag delas diplomen ut. Själv hoppas jag på att jag klarar det såpass bra att jag blir berättigad CSN för den kommande terminen, höh.
Jeanette har inte ens öppnat sin bok, men det är inte så att kinesiska är svårt för henne så hon kommer nog fixa biffen ändå.
Nu börjar även tiden närma sig då vår vänskaps krets lämnar SH för Sverige. Plötsligt bestämde sig alla vår närmsta sig för att sticka tillbaka till hemlandet och kvar är vi. Förhoppningsvis hittar vi nya att leka med, men visst är det lite tråkigt.
Annars har man ju åkt på en förkylning igen. Tror mitt immunförsvar har negraderats till -0 sen jag kom hit. Aldrig har jag varit så sjuk som här.
Imorgon bjuder vi några kompisar på mat, sen blir det väl utgång.
Tills dess,
ha det!
onsdag 16 januari 2008
onsdag 5 december 2007
söndag 18 november 2007
Ja, vi är sämst.
Förlåt, vi suger.
Vi har säkerligen inte uppdaterat vår kära blogg under en hel vecka, om inte mer, men vi har faktiskt en bra förklaring till detta. Som ni säkert vet, eller borde ha förstått vi det här laget, är att vi studerar kinesiska här i Shanghai. Detta medför att vi ibland måste ha härliga och otroligt intressanta prov, a.k.a midterm-exams. Förra veckan hade alltså jag, Josefin, prov i tre ämnen, hörförståelse, tal och skrift, till skillnad från Jeanette som hade prov i fem ämnen, jaix. Såklart skulle alla dessa prov ske under en fem dagars period så jag satt mest och pluggade hela veckan.
Resultatet?
Jeanette fick 84% i skrift, 95% i hörförståelse.
Jag fick 85% i tal och 79% i hörförståelse.
Vi återkommer när vi vet resten av svaren.
Annat,
Igår när vi kom hem möttes vi av en mindre flod på golvet. Till en början trodde vi att (såklart) jag, hade glömt att vrida åt locket på vattendunken men när vi märkte att även vår illrosa trappa var blöt kom vi på andra tankar. Det visade sig att röret som går från tak till golv hade spruckit och läckt vatten under dem fem timmar vi varit borta. Så det var bara att sätta igång att skura och torka upp, samt sätta två skålar under för att samla upp vattnet. Jeanette fick tag på vår landlord som fick tag på en kille som fixade problemet. Det slutade med att vi kommer få ett helt nytt rör och måste avlägsna från lägenheten under en halv dag någon gång under den kommande veckan. Jeanette påpekade också att våra fönster läcker in kall luft och att vår gas-spis endast pyser ut gas, vilket också kommer fixas.
Jag kan ju också meddela om vårat nuvarande hälsotillstånd. Jag är sjuk, förkyld och hostig. Jeanette skickade just ett sms om att hon är "Dizzy. Maybe im having some of your viruses" (Drama queen) och två av våra svenska vänner turas om att ligga hemma och må dåligt. Vilket fall som helst, är vi snart på topp igen, förhoppningsvis.
En kul grej är att vår trafikvakt verkligen gjort i uppgift att känna igen oss och ge mig ett glatt "hello" varenda gång jag går förbi. Lite trevligt kanske.
En mindre trevlig sak är att man ibland kan överraskas av andra världskriget utanför sitt fönster. Det smäller högt, alarmen från bilarna tjuter och det smattrar och sprängs. Nej, det är inget byggarbete, (även om vi har nog av det också), utan det är kineser som firar. Födelse, nytt jobb, ny bil, ja, någonting som är värt att smälla smällare för. Svennig som jag är, fick jag det på film.
Om filmen inte funkar, här är länken: http://www.youtube.com/watch?v=wZxkfNHLRj8
Vi har säkerligen inte uppdaterat vår kära blogg under en hel vecka, om inte mer, men vi har faktiskt en bra förklaring till detta. Som ni säkert vet, eller borde ha förstått vi det här laget, är att vi studerar kinesiska här i Shanghai. Detta medför att vi ibland måste ha härliga och otroligt intressanta prov, a.k.a midterm-exams. Förra veckan hade alltså jag, Josefin, prov i tre ämnen, hörförståelse, tal och skrift, till skillnad från Jeanette som hade prov i fem ämnen, jaix. Såklart skulle alla dessa prov ske under en fem dagars period så jag satt mest och pluggade hela veckan.
Resultatet?
Jeanette fick 84% i skrift, 95% i hörförståelse.
Jag fick 85% i tal och 79% i hörförståelse.
Vi återkommer när vi vet resten av svaren.
Annat,
Igår när vi kom hem möttes vi av en mindre flod på golvet. Till en början trodde vi att (såklart) jag, hade glömt att vrida åt locket på vattendunken men när vi märkte att även vår illrosa trappa var blöt kom vi på andra tankar. Det visade sig att röret som går från tak till golv hade spruckit och läckt vatten under dem fem timmar vi varit borta. Så det var bara att sätta igång att skura och torka upp, samt sätta två skålar under för att samla upp vattnet. Jeanette fick tag på vår landlord som fick tag på en kille som fixade problemet. Det slutade med att vi kommer få ett helt nytt rör och måste avlägsna från lägenheten under en halv dag någon gång under den kommande veckan. Jeanette påpekade också att våra fönster läcker in kall luft och att vår gas-spis endast pyser ut gas, vilket också kommer fixas.
En kul grej är att vår trafikvakt verkligen gjort i uppgift att känna igen oss och ge mig ett glatt "hello" varenda gång jag går förbi. Lite trevligt kanske.
En mindre trevlig sak är att man ibland kan överraskas av andra världskriget utanför sitt fönster. Det smäller högt, alarmen från bilarna tjuter och det smattrar och sprängs. Nej, det är inget byggarbete, (även om vi har nog av det också), utan det är kineser som firar. Födelse, nytt jobb, ny bil, ja, någonting som är värt att smälla smällare för. Svennig som jag är, fick jag det på film.
Om filmen inte funkar, här är länken: http://www.youtube.com/watch?v=wZxkfNHLRj8
Det var nog allt från mig den här gången. Sköt om er och krama lite snö åt oss.
/Josefin
Det ringde just någon, hon pratade på kinesiska, jag sa att jag inte pratade kinesiska, hon frågade något på kinesiska, jag sa, jag vet inte. Hon förstod, jag la på.
Etiketter:
Allmänt,
Foton,
josefin,
kineserier,
Skola
onsdag 17 oktober 2007
Mat och lite till.
Vi gick till en fin japansk restaurang tillsammans med Jeanettes klass, detta var några av rätterna vi gick amazon på.
Jeanettes läxa, rena kinesiskan. Höhö.
Vårt tak har spotlights, Jeanette ääälskar spotlights.
Däckade människor på ö-kända BonBon. Folk ligger medvetslösa redan runt 10.
Nu ska jag vara duktig och plugga lite tecken, so long!
/Josefin
tisdag 25 september 2007
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)













