Josefin och Jeanette anlande for 30 minuter sedan till Hong Kong. De var nara pa att missa taget men kunde till slut lamna Shanghai efter 10 manader och 1 vecka.
Om fyra dagar bar det av till Australien!
torsdag 10 juli 2008
lördag 5 juli 2008
Lycka ar en svar sak.
Nu var det lange sedan, typ en manad sedan som jag sist skrev. Jeanette har mer eller mindre avsagt sig fran denna blogg sa det far bli jag som ger en uppdatering om vad som hander framover. Till er som fortfarande laser alltsa.
11 juli ar det avslutningsceremoni pa Jiao Tong university och vi lamnar darmed Kina med ett diplom i handen och med lite mer skinn pa nasan. Vi har ordnat sa att en amerikan tar over var lagenhet och vi har aven borjat packa och rensa ut vad som ska sparas och vad som aker i soptunnan.
Vi kommer hamna i Hong Kong forst for att nagra dagar senare ta flyget till Australien, Sydney. Vad som vantar dar ar annu inte helt faststallt men som det mesta sa ordnar det sig nog, det gor ju alltid det.
Varmen ar har pa riktigt nu. Tidigare var de bara en uppvarmning. Nu gassar solen och man kanner sig instangd och kvavd i denna varme. Natterna ar ljumma och vatten har aldrig smakat sa gott.
Nu nar vi lamnar Shanghai kanns det lite tomt. Trots att jag svurit sonder mig sjalv over kineser, Kina och hela det har korrupta samhallet kan jag inte hjalpa att tanka att det troligtvis inte finns nagon liknande plats pa hela jorden. Det har inte varit latt, minst sagt, men jag gillar det och kommer sakna landet. Det ar svart att saga nagot nu, da man fortfarande befinner sig i stunden, men jag hoppas att nar jag befinner mig i Sverige igen, kanner mig lite annorlunda. Kanna att man vuxit upp.
Min pappa fragade mig om jag var lycklig har. Pa det stora hela har jag varit lycklig. Bade Jeanette och jag har levt livet och forsokt gora nagot utav det under var tid har. Fanga dagen maste man inte gora varje dag men tiden har varit ett konstig begrepp. Den har rusat fram, snubblat och plotsligt dragit med mig pa en karusell som ibland snurrat alldeles for snabbt.
Fast vi mar bra. Vi klarar oss.
11 juli ar det avslutningsceremoni pa Jiao Tong university och vi lamnar darmed Kina med ett diplom i handen och med lite mer skinn pa nasan. Vi har ordnat sa att en amerikan tar over var lagenhet och vi har aven borjat packa och rensa ut vad som ska sparas och vad som aker i soptunnan.
Vi kommer hamna i Hong Kong forst for att nagra dagar senare ta flyget till Australien, Sydney. Vad som vantar dar ar annu inte helt faststallt men som det mesta sa ordnar det sig nog, det gor ju alltid det.
Varmen ar har pa riktigt nu. Tidigare var de bara en uppvarmning. Nu gassar solen och man kanner sig instangd och kvavd i denna varme. Natterna ar ljumma och vatten har aldrig smakat sa gott.
Nu nar vi lamnar Shanghai kanns det lite tomt. Trots att jag svurit sonder mig sjalv over kineser, Kina och hela det har korrupta samhallet kan jag inte hjalpa att tanka att det troligtvis inte finns nagon liknande plats pa hela jorden. Det har inte varit latt, minst sagt, men jag gillar det och kommer sakna landet. Det ar svart att saga nagot nu, da man fortfarande befinner sig i stunden, men jag hoppas att nar jag befinner mig i Sverige igen, kanner mig lite annorlunda. Kanna att man vuxit upp.
Min pappa fragade mig om jag var lycklig har. Pa det stora hela har jag varit lycklig. Bade Jeanette och jag har levt livet och forsokt gora nagot utav det under var tid har. Fanga dagen maste man inte gora varje dag men tiden har varit ett konstig begrepp. Den har rusat fram, snubblat och plotsligt dragit med mig pa en karusell som ibland snurrat alldeles for snabbt.
Fast vi mar bra. Vi klarar oss.
torsdag 29 maj 2008
ett smustigt cafe
Sitter tillsammansa med Jeanette pa et mindre mysigt internet cafe. Sag just en tvesjart smyga forbi.
Vi mar bra och kampar vidare med allt som gar att kampa med. Skola gar mot sitt slut i juli och for tillfallet saljer vi ut alla prylar och grejer som kan tankas saljas.
Jeanette insisterar pa att vi snarast lamnar detta sunkiga stalle men ville iaf saga att vi lever och mar bra. Jordbavningen kande vi inget av men dodssiffran stiger som vantat hela tiden.
Snart ar ett ett ar sedan som vi sprang ut fran gymnasiet och motte friheten. Det ar en konstig kansla att ha varit borta sa lange men anda ha sa mycket kvar.
Skot om er och kramar till alla!
Vi mar bra och kampar vidare med allt som gar att kampa med. Skola gar mot sitt slut i juli och for tillfallet saljer vi ut alla prylar och grejer som kan tankas saljas.
Jeanette insisterar pa att vi snarast lamnar detta sunkiga stalle men ville iaf saga att vi lever och mar bra. Jordbavningen kande vi inget av men dodssiffran stiger som vantat hela tiden.
Snart ar ett ett ar sedan som vi sprang ut fran gymnasiet och motte friheten. Det ar en konstig kansla att ha varit borta sa lange men anda ha sa mycket kvar.
Skot om er och kramar till alla!
lördag 10 maj 2008
onsdag 30 april 2008
胖老师
I söndags när jag tog tunnelbanan hem från Toni&Guy hände något utöver det vanliga.
En kinesisk man ställer sig mitt i vagnen och presenterar sig som 胖老师, tjock lärare.
Han pratar med hög röst och samtliga resenärer tittar upp och vänder blicken nyfiket mot honom. Mannen pratar snabbt medan han gungar lätt från vänster till höger med fötterna. Han är tydlig med sitt meddelande och så fort han får syn på mig ändrar han språk.
Han säger på nästintill perfekt engelska,
"Hi, my lady. I have come to tell you about the corruption in this country and that we to all cost must stop it. We can not let us be fooled or tricked. Education is the key to freedom and together we must unite. Never forget to question and ask why. My name is 胖老师。Do you understand? My name is fat teacher because i am fat. I will always remember you. You are beautiful. I will never forget you and I love you. Thank you for listening to me."
Lite förvånad stiger jag av tåget men med ett leende på läpparna.
Senare kollade jag upp honom på nätet och det visade sig att han är lärare för en skola här i Shanghai och förösker sprida faktumet hur viktigt det är att lära sig engelska. Därför står han ofta i tunnelbanorna och proklamerar sitt budskap om språket.
Ja, det var lite roligt.
En kinesisk man ställer sig mitt i vagnen och presenterar sig som 胖老师, tjock lärare.
Han pratar med hög röst och samtliga resenärer tittar upp och vänder blicken nyfiket mot honom. Mannen pratar snabbt medan han gungar lätt från vänster till höger med fötterna. Han är tydlig med sitt meddelande och så fort han får syn på mig ändrar han språk.
Han säger på nästintill perfekt engelska,
"Hi, my lady. I have come to tell you about the corruption in this country and that we to all cost must stop it. We can not let us be fooled or tricked. Education is the key to freedom and together we must unite. Never forget to question and ask why. My name is 胖老师。Do you understand? My name is fat teacher because i am fat. I will always remember you. You are beautiful. I will never forget you and I love you. Thank you for listening to me."
Lite förvånad stiger jag av tåget men med ett leende på läpparna.
Senare kollade jag upp honom på nätet och det visade sig att han är lärare för en skola här i Shanghai och förösker sprida faktumet hur viktigt det är att lära sig engelska. Därför står han ofta i tunnelbanorna och proklamerar sitt budskap om språket.
Ja, det var lite roligt.
Den röda flaggan.
För tillfället har varje affär på de stora gatorna en kinesisk flagga hängandes utanför dörren. Till en början tänkte jag att det hade något med OS att göra men fick snart reda på att det handlar om 1 maj. Att hålla reda på datum och viktiga högtider här i Kina är lite svårt. Därför vart jag smått förvånad när Alex kom fram till oss och frågade om vi ville komma till fu xing park och fira.
"Fira vad?"
"Har ni aldrig firat Valborg eller?"
Valborg existerar liksom inte i Kina och blir därmed helt utraderat från minnet. Vilket fall som helst så befann vi oss där och klockan två började valborgsfirandet i riktigt svensk anda. Ett tiotal svenskar hade samlats och lagt upp filtar och kex mitt i parken för att inbringa lite svensk kultur i denna värld.
Kineserna glodde. Mycket.
Innan vi lämnade folket hade Simon och Alex lyckats spruta ner sig själva med champagne och visst började folk bli påverkade, så där runt tre på dagen.
Trots att det är arbetarnas dag och trots att det är i självaste Kina, gissar jag på att affärer kommer vara öppna ändå. Kanske inte lika lång tid, men om kineser har en chans att tjäna pengar säger de inte nej.
Planerna för oss är ännu inte bestämda, någon utgång blir det väl och jag planerar även att införskaffa en elektronisk ordbok, direkt översättning från kinesiskan. Det är en liten dator med förklaringar och översättningar från kin-eng till eng-kin. En ordbok helt enkelt.
Hej så länge!
"Fira vad?"
"Har ni aldrig firat Valborg eller?"
Valborg existerar liksom inte i Kina och blir därmed helt utraderat från minnet. Vilket fall som helst så befann vi oss där och klockan två började valborgsfirandet i riktigt svensk anda. Ett tiotal svenskar hade samlats och lagt upp filtar och kex mitt i parken för att inbringa lite svensk kultur i denna värld.
Kineserna glodde. Mycket.
Innan vi lämnade folket hade Simon och Alex lyckats spruta ner sig själva med champagne och visst började folk bli påverkade, så där runt tre på dagen.
Trots att det är arbetarnas dag och trots att det är i självaste Kina, gissar jag på att affärer kommer vara öppna ändå. Kanske inte lika lång tid, men om kineser har en chans att tjäna pengar säger de inte nej.
Planerna för oss är ännu inte bestämda, någon utgång blir det väl och jag planerar även att införskaffa en elektronisk ordbok, direkt översättning från kinesiskan. Det är en liten dator med förklaringar och översättningar från kin-eng till eng-kin. En ordbok helt enkelt.
Hej så länge!
fredag 25 april 2008
加油!
Då var det slut. De tre proven är nu avklarade och hälften av klassen stack till Sasha för att klockan två på dagen bli stupfulla. Alla har vi olika sätt att fira.
Vilket fall som helst så känns de tre proven bra i magen. Jag vet inte om jag får full pott men jag lämnade in samtliga med gott samvete.
Planen för helgen är osäker men jobba på Toni&Guy blir det säkerligen. Jeanette har fått ihop ett gäng för lite paintball på söndagen så jag antar att hon kommer hem lite blåslagen på eftermiddagen.
woot.
Vilket fall som helst så känns de tre proven bra i magen. Jag vet inte om jag får full pott men jag lämnade in samtliga med gott samvete.
Planen för helgen är osäker men jobba på Toni&Guy blir det säkerligen. Jeanette har fått ihop ett gäng för lite paintball på söndagen så jag antar att hon kommer hem lite blåslagen på eftermiddagen.
woot.
onsdag 23 april 2008
听力考试
Idag var det dags för det första provet av tre i raden. Hörförståelse.
Vilket mer var ett skämt än ett prov.
Oftast brukar bara ett fåtal personer hänga med under dessa lektioner eftersom vår lärare låter bandet gå i 180 och knappt förklarar meningarna som snabbt rabblas upp. Ingen orkar sedan fråga vad det där tecknet betyder eller varför det är "svar A" och inte "svar C" i boken.
Därför hade väl folk väntat sig att det kanske skulle bli lite svårt nu.
Njae.
Om läraren för det första låter eleverna sitta bredvid varandra, inte säger till om tystnad och heller inte påpekar att det inte är tillåtet att prata eller ha mobil, vad händer då? Om hon sedan inte bestämt säger, "ni får inte säga svaren" till varandra och heller inte höra frågan upprepas tre gånger, vad blir resultatet?
Att ingen får ett rättvist resultat och att han/hon antagligen får samma resultat som bordskamraten.
Ingen tar kanske dessa tre prov till 100% seriöst men om inte ens läraren gör det känns det ju bara meninglöst.
Imorgon är det dags för fem minuters prov i tal. 加油!
Vilket mer var ett skämt än ett prov.
Oftast brukar bara ett fåtal personer hänga med under dessa lektioner eftersom vår lärare låter bandet gå i 180 och knappt förklarar meningarna som snabbt rabblas upp. Ingen orkar sedan fråga vad det där tecknet betyder eller varför det är "svar A" och inte "svar C" i boken.
Därför hade väl folk väntat sig att det kanske skulle bli lite svårt nu.
Njae.
Om läraren för det första låter eleverna sitta bredvid varandra, inte säger till om tystnad och heller inte påpekar att det inte är tillåtet att prata eller ha mobil, vad händer då? Om hon sedan inte bestämt säger, "ni får inte säga svaren" till varandra och heller inte höra frågan upprepas tre gånger, vad blir resultatet?
Att ingen får ett rättvist resultat och att han/hon antagligen får samma resultat som bordskamraten.
Ingen tar kanske dessa tre prov till 100% seriöst men om inte ens läraren gör det känns det ju bara meninglöst.
Imorgon är det dags för fem minuters prov i tal. 加油!
måndag 21 april 2008
Tillbaka i Shanghai.
Sedan några dagar tillbaka är vi nu hemma igen. Shanghai är precis som vi lämnade det, om än lite grönare. Otroligt vad fem dagar kan göra skillnad.
Denna vecka har jag iaf tre prov, som vanligt i hör, tal och läsförståelse. Denna gång är det grammatik upp till halsen på mig, jag som hade lärt mig att kinesiskan inte har någon grammatik, typ. Vilket fall som helst så känner jag mig relativt lugn inför proven. Pluggade med en indonesisk tjej i ca 3 timmar och något fastnade nog i huvudet.
Jag har fått intrycket att alla asiater (som inte är kineser) är bra på kinesiska. De verkar studera hela tiden och har många kompisar som pratar kinesiska eller är kineser. Tecken är de också riktigt duktiga på och på något sätt snappar de upp språket snabbt. Själv sitter jag ganska oförstående ibland och har bara en fråga i huvudet, "förlåt men va?"
Igår kom vår landlord förbi och gav oss en golvlampa, den lyser upp riktigt fint i sovrummet. Som jag säkert sagt tidigare så är han en väldigt snäll människa, han ska komma senare denna vecka och byta ut några glödlampor som gått sönder.
På Toni&Guy fortsätter vi jobba tills vidare. Även om jag mest känner för att dö en smula när jag jobbar där, är det ett bra ställe för att träna kinesiska och få lite erfarenhet. Nu har de äntligen skaffat sin licens så kanske det blir lite ordning på stället och de skaffar den där jäkla kortmaskinen de pratat om de senaste tre månaderna.
Näe, nu blir det film.
Denna vecka har jag iaf tre prov, som vanligt i hör, tal och läsförståelse. Denna gång är det grammatik upp till halsen på mig, jag som hade lärt mig att kinesiskan inte har någon grammatik, typ. Vilket fall som helst så känner jag mig relativt lugn inför proven. Pluggade med en indonesisk tjej i ca 3 timmar och något fastnade nog i huvudet.
Jag har fått intrycket att alla asiater (som inte är kineser) är bra på kinesiska. De verkar studera hela tiden och har många kompisar som pratar kinesiska eller är kineser. Tecken är de också riktigt duktiga på och på något sätt snappar de upp språket snabbt. Själv sitter jag ganska oförstående ibland och har bara en fråga i huvudet, "förlåt men va?"
Igår kom vår landlord förbi och gav oss en golvlampa, den lyser upp riktigt fint i sovrummet. Som jag säkert sagt tidigare så är han en väldigt snäll människa, han ska komma senare denna vecka och byta ut några glödlampor som gått sönder.
På Toni&Guy fortsätter vi jobba tills vidare. Även om jag mest känner för att dö en smula när jag jobbar där, är det ett bra ställe för att träna kinesiska och få lite erfarenhet. Nu har de äntligen skaffat sin licens så kanske det blir lite ordning på stället och de skaffar den där jäkla kortmaskinen de pratat om de senaste tre månaderna.
Näe, nu blir det film.
Tack och hej
onsdag 16 april 2008
tisdag 15 april 2008
为什么 为什么
Tre dagar har vi nu befunnit oss i Beijing och allt har varit så bra det kan bli. Igår besökte vi kinesiska muren och lyssnade på Jeanettes gnäll om at hon inte orkade ta ett enda steg till, men vi var där, vi klättrade och kameran gick i 180. Muren var otrolig, minst sagt. Bilder kommer upp på facebook snarast, kommer lägga upp några här när vi är hemma i SH.
Vägen ner var stört rolig. Vi satt på en svart liten pulka och "kanade" ner hela vägen, snabbt gick det, lite för snabbt då vakterna runt banan skrek, "slow down!"
Självfallet gick vi även på himmelska fridens torg och igenom den förbjudna staden. Killarna blev fotade ett antal gånger av kineser och Jeanette blev filmad av någon random kines, fråga mig inte varför. Hon höll för ansiktet men som sagt, de fattar inte. Jag panikerade smått när de glodde sönder oss var tredje minut.
Vädret var iaf fint och vi slapp trängas med tjocka amerikaner. Att komma in kostade 20 spänn eftersom vi hade studentkort, likaså på muren.
Igår kväll åt vi penkinganka, igen vidare distinkt smak men gott. Senare rullade vi vidare till Susie Wong där vi blev bjudna på drinkar och festade sent in på natten.
Livet fortsätter i Beijing, idag ska vi gå till en marknad och shoppa. Sköt om er!
Vägen ner var stört rolig. Vi satt på en svart liten pulka och "kanade" ner hela vägen, snabbt gick det, lite för snabbt då vakterna runt banan skrek, "slow down!"
Självfallet gick vi även på himmelska fridens torg och igenom den förbjudna staden. Killarna blev fotade ett antal gånger av kineser och Jeanette blev filmad av någon random kines, fråga mig inte varför. Hon höll för ansiktet men som sagt, de fattar inte. Jag panikerade smått när de glodde sönder oss var tredje minut.
Vädret var iaf fint och vi slapp trängas med tjocka amerikaner. Att komma in kostade 20 spänn eftersom vi hade studentkort, likaså på muren.
Igår kväll åt vi penkinganka, igen vidare distinkt smak men gott. Senare rullade vi vidare till Susie Wong där vi blev bjudna på drinkar och festade sent in på natten.
Livet fortsätter i Beijing, idag ska vi gå till en marknad och shoppa. Sköt om er!
söndag 13 april 2008
torsdag 10 april 2008
Ett litet hej.
Här i Kina funkar väl allt som det brukar i Kina. Lite sisådär. Inte riktigt till 100%. Vilket Jeanette fick uppleva till fullo när hon skulle hämta hennes skräddarsydda trenchcoat idag. Efter fem rutter till skräddaren kan man ju tro att jackan ska bli precis som hon tänkte sig.
Haha. Nej.
Fodret var fel tyg, knapparna ramlar av efter en timmes användande, skärpet är dåligt sytt och ingenting är till fullo. Klänningen som hon även lämnade in för att göra lite större hade inte ens rört symaskinen. Tre veckor hade den hängt på samma galge och trots att hon lovades att den skulle vara klar samtidigt som jackan var så inte fallet.
Jeanette var ganska sur när hon gick därifrån.
Annars har ju värmen kommit hit nu, det är ju nice. Fast igår blåste det på ordentligt och dagen innan öste det ner hundar och katter. Idag var det finare är finast väder. Vädret i Shanghai är konstigt, minst sagt.
Nästa vecka är vi lediga, vi funderar på att lämna SH för lite Beijing men det lutar även åt andra platser i Kina. Får se vart vi hamnar, om vi hamnar någonstans. Återkommer.
Kramar
Haha. Nej.
Fodret var fel tyg, knapparna ramlar av efter en timmes användande, skärpet är dåligt sytt och ingenting är till fullo. Klänningen som hon även lämnade in för att göra lite större hade inte ens rört symaskinen. Tre veckor hade den hängt på samma galge och trots att hon lovades att den skulle vara klar samtidigt som jackan var så inte fallet.
Jeanette var ganska sur när hon gick därifrån.
Annars har ju värmen kommit hit nu, det är ju nice. Fast igår blåste det på ordentligt och dagen innan öste det ner hundar och katter. Idag var det finare är finast väder. Vädret i Shanghai är konstigt, minst sagt.
Nästa vecka är vi lediga, vi funderar på att lämna SH för lite Beijing men det lutar även åt andra platser i Kina. Får se vart vi hamnar, om vi hamnar någonstans. Återkommer.
Kramar
Adiós papa Carlitos
¿Me preguntas por qué habito
en estas colinas verdes jade?
Yo sonrío. No hay palabras para expresar
el sosiego de mi corazón.
Que fascinante la flor del melocotón
arrastrada por la corriente del agua.
Aquí vivo en otro reino
más allá del mundo de los hombres.
en estas colinas verdes jade?
Yo sonrío. No hay palabras para expresar
el sosiego de mi corazón.
Que fascinante la flor del melocotón
arrastrada por la corriente del agua.
Aquí vivo en otro reino
más allá del mundo de los hombres.
李白699-762 f.kr
torsdag 3 april 2008
Buss 43
För några dagar sedan tog vi bussen till fabrics market för att hämta upp några plagg vi gjort. Som vanligt blev bussen packad till max och vi kändes oss som inlagda sillar. Vilket fall som helst så kom ett par gamla tanter och gubbar på och jag ställde mig upp för att ge platsen till en tant
Jag: Snälla sitt.
Tant: Nej, nej.
Jag: Inga problem, sitt.
Tant: Nej, nej.
Jag: Sitt, snälla.
Tanten sätter sig och ler lite försiktigt mot mig.
När jag krampaktigt vrider på huvudet för att smidigt ställa mig någonstans där jag inte trycker in någon i väggen, ser jag en kinesisk man som väldigt sakta gör tummen upp mot mig. Tänk er att tummen åker upp slowmotion. Jag ler lite och visar att jag förstår. Han håller säkert tummen upp i 2 minuter till och tittar mot mitt håll. Lite udda, men det var väl lite roligt ändå.
Jag: Snälla sitt.
Tant: Nej, nej.
Jag: Inga problem, sitt.
Tant: Nej, nej.
Jag: Sitt, snälla.
Tanten sätter sig och ler lite försiktigt mot mig.
När jag krampaktigt vrider på huvudet för att smidigt ställa mig någonstans där jag inte trycker in någon i väggen, ser jag en kinesisk man som väldigt sakta gör tummen upp mot mig. Tänk er att tummen åker upp slowmotion. Jag ler lite och visar att jag förstår. Han håller säkert tummen upp i 2 minuter till och tittar mot mitt håll. Lite udda, men det var väl lite roligt ändå.
lördag 29 mars 2008
En sak jag märkt.
Om man försöker kommunicera med Kina och kineser med inställningen att det inte kommer gå, att de inte kommer förstå och att man helt enkelt suger, så kommer det aldrig ge något resultat. Som min lärare sa, använd "body language". Även om jag inte vet vad kanske ägg heter på kinesiska så finns det alltid något sätt att förklara det på. Använd din fantasi.
Oftast visar det förståelse när man stakigt försöker förklara vad det är man söker. De vill ju vara till lags, de vill oftast hjälpa till när de ser en vilsen västerlänning. Många gånger har jag upptäckt att de blir glada om man då visar förståelse tillbaka. Att trots att man inte kan varandras språk och ibland undrar "hur fan tänkte de här" så går det faktiskt, på något sätt.
Visst är det inte alltid lätt och visst vill man ibland ändra allt. Typ förklara att hygien vid köttdisken är ganska viktigt, men va fan, det är väl så det funkar här.
Jag kommer kanske aldrig riktigt förstå det här landet. Vilket fall som helst så kan jag ju säga att jag försökte. Ibland fungerar det.
Oftast visar det förståelse när man stakigt försöker förklara vad det är man söker. De vill ju vara till lags, de vill oftast hjälpa till när de ser en vilsen västerlänning. Många gånger har jag upptäckt att de blir glada om man då visar förståelse tillbaka. Att trots att man inte kan varandras språk och ibland undrar "hur fan tänkte de här" så går det faktiskt, på något sätt.
Visst är det inte alltid lätt och visst vill man ibland ändra allt. Typ förklara att hygien vid köttdisken är ganska viktigt, men va fan, det är väl så det funkar här.
Jag kommer kanske aldrig riktigt förstå det här landet. Vilket fall som helst så kan jag ju säga att jag försökte. Ibland fungerar det.
tisdag 25 mars 2008
en liten uppdatering.
Det senaste,
Idag var Jeanette med på min lektion i talförståelse. Vi svarade på lite frågor om mat och rollspelade även att vi var på en restaurang. Jeanette tyckte det var roligt, men mest för att hon knäckte samtliga i klassrummet.
I lördags var vi ute i gallerian och fotade för P1. Fick ihop ett 20-tal bilder - samtliga godkända av P1's ledning. Bilderna kommer upp snarast, lägger upp länk när de poppar upp.
Dagsrytmen börjar återgå till det normala; skola, äta, film, sova. Det känns bra att ha något förutsägbart i Kina. Allt annat är så tvärtemot.
Har även börjat kolla upp visum för Australien, plötsligt är det inte så långt borta.
Idag var Jeanette med på min lektion i talförståelse. Vi svarade på lite frågor om mat och rollspelade även att vi var på en restaurang. Jeanette tyckte det var roligt, men mest för att hon knäckte samtliga i klassrummet.
I lördags var vi ute i gallerian och fotade för P1. Fick ihop ett 20-tal bilder - samtliga godkända av P1's ledning. Bilderna kommer upp snarast, lägger upp länk när de poppar upp.
Dagsrytmen börjar återgå till det normala; skola, äta, film, sova. Det känns bra att ha något förutsägbart i Kina. Allt annat är så tvärtemot.
Har även börjat kolla upp visum för Australien, plötsligt är det inte så långt borta.
onsdag 19 mars 2008
Hembesök 2.
21.00
Det knackar på dörren. En välklädd, engelskatalande, proper man som uppger sig vara landlord Peters kompis kommer hit och driver in den försenade hyran som skulle in den 15e. Eftersom vi inte var beredda på det och därför inte hade några kontanter hemma så sa vi att vi skulle kontakta Peter imorgon.
21.05
Det knackar på dörren. En man i 50 årsåldern från någon säkerhetsavdelning som tidigare varit hos oss och checkat vilka nya som flyttat in ville checka ifall vi fortfarande bara vara två personer som bodde under detta tak. Tydligen har de halvsovande tanterna som vaktar stora dörren uppmärksammat att vi alltid drar hem en massa människor (västerlänningar) hem till oss, vilket inte riktigt stämmer. Mannen ville vara säker på att det fortfarande bara är 2 personer som bor här, ingen annan. Med andra ord så har tanterna spionerat på oss och sedan rapportera oss. Freaky.
21.08
Någon av tanterna ringer upp mig och pratade om den försenade hyran. Tydligen så går det till så att man betalar hyra för den kommande perioden innan man har rätt att bo i huset. Vilket jag förstått men jag kom hem från HK igår natt. Innan sa Josefin att hon inte fick tag på Peter och att vi nog kan betala hyran nästa månad. Jag frågar då tanten varför Peter inte kunde ringt mig personligen istället för att skicka sina lakejer på oss. Hon sa att han ringt min mobil flera gånger och att den varit avstängd. Inte så kosntigt eftersom jag inte varit i Shanghai på snart 3 veckor. Det konstiga är att han även har Josefins nummer.
Nåväl. Hembesök på kvällen is the shit.
Det knackar på dörren. En välklädd, engelskatalande, proper man som uppger sig vara landlord Peters kompis kommer hit och driver in den försenade hyran som skulle in den 15e. Eftersom vi inte var beredda på det och därför inte hade några kontanter hemma så sa vi att vi skulle kontakta Peter imorgon.
21.05
Det knackar på dörren. En man i 50 årsåldern från någon säkerhetsavdelning som tidigare varit hos oss och checkat vilka nya som flyttat in ville checka ifall vi fortfarande bara vara två personer som bodde under detta tak. Tydligen har de halvsovande tanterna som vaktar stora dörren uppmärksammat att vi alltid drar hem en massa människor (västerlänningar) hem till oss, vilket inte riktigt stämmer. Mannen ville vara säker på att det fortfarande bara är 2 personer som bor här, ingen annan. Med andra ord så har tanterna spionerat på oss och sedan rapportera oss. Freaky.
21.08
Någon av tanterna ringer upp mig och pratade om den försenade hyran. Tydligen så går det till så att man betalar hyra för den kommande perioden innan man har rätt att bo i huset. Vilket jag förstått men jag kom hem från HK igår natt. Innan sa Josefin att hon inte fick tag på Peter och att vi nog kan betala hyran nästa månad. Jag frågar då tanten varför Peter inte kunde ringt mig personligen istället för att skicka sina lakejer på oss. Hon sa att han ringt min mobil flera gånger och att den varit avstängd. Inte så kosntigt eftersom jag inte varit i Shanghai på snart 3 veckor. Det konstiga är att han även har Josefins nummer.
Nåväl. Hembesök på kvällen is the shit.
Etiketter:
Allmänt,
Jeanette,
kineserier
Tillbaka till vardagen.
Igår natt kom Jeanette äntligen tillbaka till Shanghai. Visst visade hon vissa syndromer på missnöje över att vara i Shanghai igen, samt irritera sig på alla kineser som är idioter. Iaf de på posten. Skönt att allt återgått till det normala.
Idag fick jag äntligen mitt visum som nu sträcker sig till slutet av juli månad. Alltså fyra måander kvar tills vi står på Australiens mark.
Nu har även Jeanette bestämt sig att P1 är framtiden så förmodligen börjar vi båda jobba för företaget och lämnar ToniGuy åt sitt öde.
Min middag med Kenny gick bra. Han visade sig vara en gåendes reklampelare för kina, "China is the future. China has this many...China is...China wants...China is goooood" men han var en trevlig prick. Lyckades även träffa tre kinesiska tjejer som mer än energiskt ville lära känna västerlännigar, så förhoppningsvis blir det något slags utbyte där.
Nu blir det filmkväll med te, godis och apelsiner.
Idag fick jag äntligen mitt visum som nu sträcker sig till slutet av juli månad. Alltså fyra måander kvar tills vi står på Australiens mark.
Nu har även Jeanette bestämt sig att P1 är framtiden så förmodligen börjar vi båda jobba för företaget och lämnar ToniGuy åt sitt öde.
Min middag med Kenny gick bra. Han visade sig vara en gåendes reklampelare för kina, "China is the future. China has this many...China is...China wants...China is goooood" men han var en trevlig prick. Lyckades även träffa tre kinesiska tjejer som mer än energiskt ville lära känna västerlännigar, så förhoppningsvis blir det något slags utbyte där.
Nu blir det filmkväll med te, godis och apelsiner.
måndag 17 mars 2008
Kenny.
Övergångestället 13.14
Jag går över gatan när en kille börjar gå "kompisnära" mig.
Kenny: What does this mean? Han visar sin mobil för mig med ordet "St. Patrick's day" markerat.
Jag: It's an Irish celebration. Usully they celebrate it by drinking too much.
Kenny: Oh. okay. Where are you from?
(Jag antar att "St Patrick's day" bara var en dålig raggningsreplik.)
Jag: Where do you think I'm from?
Kenny: Hm. America? (Har jag nämnt att alla kineser tror att man är från USA?)
Jag: No. Sweden.
Kenny: What do you do?
Jag: Study.
Kenny: Oh. I work at Jiao Tong university as a something something.
Jag: Okay.
Kenny: (Starts speaking in Chinese) Oh you study at Jiao Tong also? I work there as a something something. Can I have your number?
Jag: But you don't know me.
Kenny: I want to practice my English. I like to have English friends.
Jag: Oh. Okay.
Kenny: My name is Kenny.
Jag: 158...
Kenny: Okay. Thank you. Now i have to go eat dumplings.
Kenny försvinner in till en restaurang utan att ha tagit mitt namn för att äta dumplings. Ganska klockrent.
Som väntat skickar han ett meddelande knappt 5 min senare där han skriver att det var roligt att träffas och undrar om vi kan träffas senare när han slutat jobba. Eftersom jag inte har mycket för mig säger jag ja.
Fortsättning följer...
Pratade med Jeanette. Hon kommer hem natten till onsdag. Yay!
Jag går över gatan när en kille börjar gå "kompisnära" mig.
Kenny: What does this mean? Han visar sin mobil för mig med ordet "St. Patrick's day" markerat.
Jag: It's an Irish celebration. Usully they celebrate it by drinking too much.
Kenny: Oh. okay. Where are you from?
(Jag antar att "St Patrick's day" bara var en dålig raggningsreplik.)
Jag: Where do you think I'm from?
Kenny: Hm. America? (Har jag nämnt att alla kineser tror att man är från USA?)
Jag: No. Sweden.
Kenny: What do you do?
Jag: Study.
Kenny: Oh. I work at Jiao Tong university as a something something.
Jag: Okay.
Kenny: (Starts speaking in Chinese) Oh you study at Jiao Tong also? I work there as a something something. Can I have your number?
Jag: But you don't know me.
Kenny: I want to practice my English. I like to have English friends.
Jag: Oh. Okay.
Kenny: My name is Kenny.
Jag: 158...
Kenny: Okay. Thank you. Now i have to go eat dumplings.
Kenny försvinner in till en restaurang utan att ha tagit mitt namn för att äta dumplings. Ganska klockrent.
Som väntat skickar han ett meddelande knappt 5 min senare där han skriver att det var roligt att träffas och undrar om vi kan träffas senare när han slutat jobba. Eftersom jag inte har mycket för mig säger jag ja.
Fortsättning följer...
Pratade med Jeanette. Hon kommer hem natten till onsdag. Yay!
torsdag 13 mars 2008
手铐
Som ni säkert vet vid det här laget var min mamma och syster här för någon vecka sedan. Vad jag inte berättade var den smärre skrattretande händelsen som min syster råkade ut för.
På vissa klubbar i Shanghai, typ Bar Rouge, delar de ibland ut presenter till alla gäster. Söta nallar, t-shirts och handklovar. Svarta stål-handklovar med rött fluff. Riktigt kinky. Det är dessa klovar som ca. 3 månader senare skulle orsaka min syster mindre panik.
Min syster hittade de hängande vid sängen (fee free to make a joke) och eftersom de ser relativt normala ut satte hon fast den ena kloven runt handleden. Fast hon tryckte nog in den för hårt för när hon ville få av den gick det inte så bra. Inte alls bra. Till en början lurade jag henne om att man måste ha nycklar för att öppna kloven och att vi slarvat bort den men sen var det inte så roligt längre för jag fick verkligen inte av den från hennes handled. Den satt som gjutet, omöjlig att rubba och med sitt röda fluff hånlog den bara tillbaka. Vi försökte under en timme att få av den, slet och drog, bankade och bände, men den gav inte med sig.
Tillslut började syster bli riktigt frustrerad och gapa efter uppmärksamhet, "kan någon hjälpa mig?!" Då vi inte äger varken skruvmejsel eller hammare var det bara att prova lyckan någon annanstans. I samlad trupp gick vi först till en liten affär där de säljer allt möjligt från eluttag till duchmunstycken. De kunde dock inte hjälpa oss eftersom de mest såg förvånade över faktumet att tre västerlänningar kommer in i deras affär varav den ena är fast i en handklov.
Därför kom jag på idén att vi kunde gå till marknaden istället. Där trängs fisk, grönt och kött även med små verkstäder och sy-juntor. Det skulle komma sig att bli årets nyhet.
Jag började med att fråga låssmeden om han kunde hjälpa mig få ut syrrans handled ur fluffet.
"Nej, nej. det går inte. Nej."
Vid det här laget började våra närvaro spridas och plötsligt var vi intressantare än Jackie Chan. Vi slussades vidare till en annan verkstad där den ena efter andra försökte sig på att öppna kloven. Ingen lyckades, men alla ville försöka. Ca sex personer tittade nyfiket över axeln på killen som för tillfället försökte öppna låset och alla sa samma sak, 老外。Västerlänning.
Syster kände mest för att dö, jag skrattade åt situationen och mamma tyckte väl att det var intressant. Tillslut var det någon man som inte ville ge upp så efter att ha försökt i ett par minuter och dragit oss fram och tillbaka utan resultat. Slet han ner skynket som täckte någon liten verkstad och drog fram en skruvmejsel. Med många tag lyckades han bända upp kloven och syster var fri. Alla log och skrattade nog mer åt oss, än med oss..
Kloven har vi som trofé vid sängen.
På vissa klubbar i Shanghai, typ Bar Rouge, delar de ibland ut presenter till alla gäster. Söta nallar, t-shirts och handklovar. Svarta stål-handklovar med rött fluff. Riktigt kinky. Det är dessa klovar som ca. 3 månader senare skulle orsaka min syster mindre panik.
Min syster hittade de hängande vid sängen (fee free to make a joke) och eftersom de ser relativt normala ut satte hon fast den ena kloven runt handleden. Fast hon tryckte nog in den för hårt för när hon ville få av den gick det inte så bra. Inte alls bra. Till en början lurade jag henne om att man måste ha nycklar för att öppna kloven och att vi slarvat bort den men sen var det inte så roligt längre för jag fick verkligen inte av den från hennes handled. Den satt som gjutet, omöjlig att rubba och med sitt röda fluff hånlog den bara tillbaka. Vi försökte under en timme att få av den, slet och drog, bankade och bände, men den gav inte med sig.
Tillslut började syster bli riktigt frustrerad och gapa efter uppmärksamhet, "kan någon hjälpa mig?!" Då vi inte äger varken skruvmejsel eller hammare var det bara att prova lyckan någon annanstans. I samlad trupp gick vi först till en liten affär där de säljer allt möjligt från eluttag till duchmunstycken. De kunde dock inte hjälpa oss eftersom de mest såg förvånade över faktumet att tre västerlänningar kommer in i deras affär varav den ena är fast i en handklov.
Därför kom jag på idén att vi kunde gå till marknaden istället. Där trängs fisk, grönt och kött även med små verkstäder och sy-juntor. Det skulle komma sig att bli årets nyhet.
Jag började med att fråga låssmeden om han kunde hjälpa mig få ut syrrans handled ur fluffet.
"Nej, nej. det går inte. Nej."
Vid det här laget började våra närvaro spridas och plötsligt var vi intressantare än Jackie Chan. Vi slussades vidare till en annan verkstad där den ena efter andra försökte sig på att öppna kloven. Ingen lyckades, men alla ville försöka. Ca sex personer tittade nyfiket över axeln på killen som för tillfället försökte öppna låset och alla sa samma sak, 老外。Västerlänning.
Syster kände mest för att dö, jag skrattade åt situationen och mamma tyckte väl att det var intressant. Tillslut var det någon man som inte ville ge upp så efter att ha försökt i ett par minuter och dragit oss fram och tillbaka utan resultat. Slet han ner skynket som täckte någon liten verkstad och drog fram en skruvmejsel. Med många tag lyckades han bända upp kloven och syster var fri. Alla log och skrattade nog mer åt oss, än med oss..
Kloven har vi som trofé vid sängen.
Etiketter:
Allmänt,
Foton,
josefin,
kineserier
måndag 10 mars 2008
难
Om ca 3 timmar börjar skolan. 口语。Talförståelse.
Igår bytte jag klass till nivå tre. När jag började på Jiao Tong i september förra året hamnade jag självfallet på nybörjare - nivå 1. När den nya terminen började satte de mig i nybörjare nivå - 2, men när jag märkte att de gick igenom samma frågor och svar som förra terminen bad jag om ett byte. Så nu är jag nybörjare nivå - 3. Inte så dåligt.
Igår var jag också en snabbis på Toni&Guy för att ge Jan och Leo de två USB:n som jag lovade. De var förvånade att jag kunde få två för 100 RMB. Inte ens de, som var kineser, kunde få det så billigt. What can I say, för det mesta gäller det bara att stå på sig, hålla fast vid priset och börja gå därifrån. De slutar för det mesta att man får som man vill, annars är det bara att prova turen någon annanstans.
Jag köpte även pärlte hos Happy Lemon. Happy Lemon är en kinesisk te "kiosk" om man vill kalla det så. De är billiga och det mesta i dryckesväg är gott om man köper det där. Vanligtvis brukar jag peka på det jag vill ha men eftersom jag nu lärt mig hur man säger "pärlte" på kinesiska körde jag på det istället. Jag belönades med en kommentar om att min kinesiska var bra. Något alla kineser verkar ha inbyggt att säga till alla västerlänningar, även om de bara yttrar ett hej. Jag kunde inte låta bli att bli glad ändå.
Å andra sidan är det inte bara deras uppfostran som skiljer sig från väst. Jag träffade en kille för några dagar sedan och knappt hade vi satt oss på en restaurang förren han sa att jag luktade så vackert. Inte det första man brukar säga kanske. Speciellt inte om det är första gången man träffar killen. Det tog ca 10 min innan han frågade om jag ville träffa hans familj och han blev ännu mer förvånad när jag sa att jag inte planerar att gifta mig. När jag också nämnde att jag inte behöver vara hemma en speciell tid eftersom jag bor själv, kunde han inte riktigt förstå tanken. När jag sa att jag skulle till Australien var hans första fråga om jag skulle sakna honom. Jag känner knappt killen(!) För honom verkar säkert jag väldigt konstig men jag är hellre det, än den söta och blyga livstilen som många kinesiska flickor uppfostras till att bli.
Pratade med Jeanette igår och hon mår bra, Mycket att göra och så lite tid. Jag tvingade hennes att komma hem senast fredag men det lutar åt lördag nu. Pust.
Over and out.
Igår bytte jag klass till nivå tre. När jag började på Jiao Tong i september förra året hamnade jag självfallet på nybörjare - nivå 1. När den nya terminen började satte de mig i nybörjare nivå - 2, men när jag märkte att de gick igenom samma frågor och svar som förra terminen bad jag om ett byte. Så nu är jag nybörjare nivå - 3. Inte så dåligt.
Igår var jag också en snabbis på Toni&Guy för att ge Jan och Leo de två USB:n som jag lovade. De var förvånade att jag kunde få två för 100 RMB. Inte ens de, som var kineser, kunde få det så billigt. What can I say, för det mesta gäller det bara att stå på sig, hålla fast vid priset och börja gå därifrån. De slutar för det mesta att man får som man vill, annars är det bara att prova turen någon annanstans.
Jag köpte även pärlte hos Happy Lemon. Happy Lemon är en kinesisk te "kiosk" om man vill kalla det så. De är billiga och det mesta i dryckesväg är gott om man köper det där. Vanligtvis brukar jag peka på det jag vill ha men eftersom jag nu lärt mig hur man säger "pärlte" på kinesiska körde jag på det istället. Jag belönades med en kommentar om att min kinesiska var bra. Något alla kineser verkar ha inbyggt att säga till alla västerlänningar, även om de bara yttrar ett hej. Jag kunde inte låta bli att bli glad ändå.
Å andra sidan är det inte bara deras uppfostran som skiljer sig från väst. Jag träffade en kille för några dagar sedan och knappt hade vi satt oss på en restaurang förren han sa att jag luktade så vackert. Inte det första man brukar säga kanske. Speciellt inte om det är första gången man träffar killen. Det tog ca 10 min innan han frågade om jag ville träffa hans familj och han blev ännu mer förvånad när jag sa att jag inte planerar att gifta mig. När jag också nämnde att jag inte behöver vara hemma en speciell tid eftersom jag bor själv, kunde han inte riktigt förstå tanken. När jag sa att jag skulle till Australien var hans första fråga om jag skulle sakna honom. Jag känner knappt killen(!) För honom verkar säkert jag väldigt konstig men jag är hellre det, än den söta och blyga livstilen som många kinesiska flickor uppfostras till att bli.
Pratade med Jeanette igår och hon mår bra, Mycket att göra och så lite tid. Jag tvingade hennes att komma hem senast fredag men det lutar åt lördag nu. Pust.
Over and out.
söndag 9 mars 2008
傲慢美国人
17.00 igår hade amerikanen Jay bokat in en tid på Toni&guy för klippning. Jag tog själv inte emot samtalet så ärligt talat visste jag nada om personen. Vilket fall som helst ringer han runt tre tiden och frågar om priserna. Till och börja med har han dålig mottagning så varken jag eller han hör riktigt vad den andra säger.
Jag berättar att våra priser sträcker sig från 420-1000 RMB.
Han frågar, "don't you have anything lower than that??!"
(Kanske du skulle tänkt på det innan du bokade tid på Toni&Guy, mister)
"Well, we do, but the people that cut for a lower price can't speak english"
Han insisterade ändå på att han ville ha en kinesisk frisör då han faktiskt kunde kinesiska, och han ville ABSOLUT inte ha en hårtvätt.
17.20 ringer Jay och berättar att han inte kan hitta vägen. Han vet knappt vart han är och förväntar sig att jag ska veta vart han befinner sig. Jag ger telefonen till Mick som rabblar upp olika skyltar och vägskäl i närheten. Nope, nope, nope. Amerikanen Jay ser inga av dessa symboler.
17.35 kommer han dock in genom dörren och jag hälsar på honom. "Oh, Jay right?" Fast redan då blir jag ganska nervös runt killen.
Med ögonen halvt rullandes, svarar han, "eh.. yeah."
Eftersom han står vid receptionen måste jag ju prata med killen och då blir det oftast lite kallprat, så jag säger enkelt, "So you managed to find your way in the end".
(Jag vet att det är ganska självklart då killen står framför mig men, bear with me.)
Hans svar, "eh... yeah."
Då jag på telefon redan bestämt om priset med honom, "I want the cheapest one, I don't care if he is Chinese. I can speak chinese" ber jag honom följa med TingTing för att få håret tvättat.
Fast det vill han ju inte.
"Eh, but shouldn't we decide what kind of level of stylist I want?"
Det är inte så att jag kan säga till amerikanen Jay att vi redan bestämde det över en knaglig telefonlinje samt be honom sluta bete sig så jäkla arrogant, så jag ler tillbaks och drar fram prislistan. Som väntat väljer han det billigaste, 260 RMB. Alltså blir det Joy som får klippa.
Joy blir väldigt nervös, och rädd. Han har aldrig klippt en västerlänings hår.
Alla väntar lite spänt på att han ska komma tillbaks från sin hårtvätt och Joy ler lite oroligt. När han väl sitter i stolen börjar problemen direkt.
Jag går dock på min lunch ungefär samtidigt men innan jag försvinner går jag fram till Jay och ber honom fylla i ett "recordcard", (namn och telefonnummer för att vi ska veta vem han är och hur mycket han betalade). Han tittar knappt på mig och svarar inte ens när jag ber honom göra det. Han lyfter mest på ögonbrynen och ser allmänt oförstående ut.
I lunchrummet kommer sedan Jan in och berättar om läget i salongen. Tydligen är det nu amerikanen som lär ut Joy hur man ska klippa och därmed gör att Joy förlorar den gnutta självförtroende han hade innan han började klippa.
Jag går tillbaka till receptionen precis i tid för Jays betalning, jag hälsar på honom och säger vänligare än vänligast att priset ligger på 260 RMB. Inget svar.
Han slänger fram 300 och medan jag tar fram hans växel hänger han över receptionen och synar varje sedel jag tar fram. Jag räknar upp växeln och han svarar bara, "I can do that too".
Amerikanen Jay får ett visitkort och lämnar Toni&Guy utan ett ord. Inte fyllde han i sitt recordcard heller.
SKITSTÖVEL.
Jag berättar att våra priser sträcker sig från 420-1000 RMB.
Han frågar, "don't you have anything lower than that??!"
(Kanske du skulle tänkt på det innan du bokade tid på Toni&Guy, mister)
"Well, we do, but the people that cut for a lower price can't speak english"
Han insisterade ändå på att han ville ha en kinesisk frisör då han faktiskt kunde kinesiska, och han ville ABSOLUT inte ha en hårtvätt.
17.20 ringer Jay och berättar att han inte kan hitta vägen. Han vet knappt vart han är och förväntar sig att jag ska veta vart han befinner sig. Jag ger telefonen till Mick som rabblar upp olika skyltar och vägskäl i närheten. Nope, nope, nope. Amerikanen Jay ser inga av dessa symboler.
17.35 kommer han dock in genom dörren och jag hälsar på honom. "Oh, Jay right?" Fast redan då blir jag ganska nervös runt killen.
Med ögonen halvt rullandes, svarar han, "eh.. yeah."
Eftersom han står vid receptionen måste jag ju prata med killen och då blir det oftast lite kallprat, så jag säger enkelt, "So you managed to find your way in the end".
(Jag vet att det är ganska självklart då killen står framför mig men, bear with me.)
Hans svar, "eh... yeah."
Då jag på telefon redan bestämt om priset med honom, "I want the cheapest one, I don't care if he is Chinese. I can speak chinese" ber jag honom följa med TingTing för att få håret tvättat.
Fast det vill han ju inte.
"Eh, but shouldn't we decide what kind of level of stylist I want?"
Det är inte så att jag kan säga till amerikanen Jay att vi redan bestämde det över en knaglig telefonlinje samt be honom sluta bete sig så jäkla arrogant, så jag ler tillbaks och drar fram prislistan. Som väntat väljer han det billigaste, 260 RMB. Alltså blir det Joy som får klippa.
Joy blir väldigt nervös, och rädd. Han har aldrig klippt en västerlänings hår.
Alla väntar lite spänt på att han ska komma tillbaks från sin hårtvätt och Joy ler lite oroligt. När han väl sitter i stolen börjar problemen direkt.
Jag går dock på min lunch ungefär samtidigt men innan jag försvinner går jag fram till Jay och ber honom fylla i ett "recordcard", (namn och telefonnummer för att vi ska veta vem han är och hur mycket han betalade). Han tittar knappt på mig och svarar inte ens när jag ber honom göra det. Han lyfter mest på ögonbrynen och ser allmänt oförstående ut.
I lunchrummet kommer sedan Jan in och berättar om läget i salongen. Tydligen är det nu amerikanen som lär ut Joy hur man ska klippa och därmed gör att Joy förlorar den gnutta självförtroende han hade innan han började klippa.
Jag går tillbaka till receptionen precis i tid för Jays betalning, jag hälsar på honom och säger vänligare än vänligast att priset ligger på 260 RMB. Inget svar.
Han slänger fram 300 och medan jag tar fram hans växel hänger han över receptionen och synar varje sedel jag tar fram. Jag räknar upp växeln och han svarar bara, "I can do that too".
Amerikanen Jay får ett visitkort och lämnar Toni&Guy utan ett ord. Inte fyllde han i sitt recordcard heller.
SKITSTÖVEL.
fredag 7 mars 2008
独自
Mamma och Norah är nu hemma i Sverige. Ca. en halv dag försenade. Norah ringde mig runt åtta tiden och berättade att hon och mamma befanns sig på ett hotellrum i Pudong. Planet var försenat, rejält. De skulle lyft runt tolv men istället blev det samma tid, fast på natten.
Plötsligt blev det även lite kallare i Shanghai. Inte möss-vant-kallt men lite kyligare. Förhoppningsvis är det övergående.
Min mammas vistelse verkar även ha värmt upp humöret hos de anställda i vår mataffär. Plötsligt är det "hello" och "thank you". De ler och och tittar inte på en lika misstänksamt som innan. Hm.
Fick en räkning på gas idag, 0 RMB. Detta är andra gången vi får en gasräkning med 0 RMB att betala. Vettigt.
Skolan tuffar på som vanligt men funderar på att byta klass. Jag tror de placerade mig lite fel då jag redan gått igenom allt de pratar om under lektionerna. Pust. Lärarna är dock mycket bättre än förra terminen och är mer än tydliga med allt de lär ut.
Föressten, det går att förstå shanghainesiska, vissa ord är ganska lika, om inte likadana, nästan.
Plötsligt blev det även lite kallare i Shanghai. Inte möss-vant-kallt men lite kyligare. Förhoppningsvis är det övergående.
Min mammas vistelse verkar även ha värmt upp humöret hos de anställda i vår mataffär. Plötsligt är det "hello" och "thank you". De ler och och tittar inte på en lika misstänksamt som innan. Hm.
Fick en räkning på gas idag, 0 RMB. Detta är andra gången vi får en gasräkning med 0 RMB att betala. Vettigt.
Skolan tuffar på som vanligt men funderar på att byta klass. Jag tror de placerade mig lite fel då jag redan gått igenom allt de pratar om under lektionerna. Pust. Lärarna är dock mycket bättre än förra terminen och är mer än tydliga med allt de lär ut.
Föressten, det går att förstå shanghainesiska, vissa ord är ganska lika, om inte likadana, nästan.
Jeanette i HK.
Inte uppdaterat bloggen på evigheter. Kan bero på att jag är så upptagen så jag knappat har tid att andas.
Just nu är jag i HK. Till skillnad från föregående visiter är denna jobb-relaterad. Tillsammans med Svante och Yoyo expanderar vi P1 och är redo att erövra den HongKongska style-arenan.
Det innebär shitloads of work.
Kinesisk byråkrati må vara en varböld vid rektum. Men här i HK är det fan inte bättre. I Kina är allt jobbigt och användarovänligt. Här handlar det däremot om påfrestande väntetider. Här är allt steg för steg. Först skaffa lägenhet. Sen få address-approval. SEN kunna skaffa internet, telefon. Sen kunna göra allt annat. Lägenheten ligger en bit från downtown och kostar 11tusen HKD (ca. 10k sek) i månaden. ca 40-45kvm exkl. altan. Och ni klagar på att hyrorna är dyra i Sverige.
Just nu handlar det om att rekrytera shitloads av människor. Vi säker främst streetstylephotografer och som mål ska vi ha 10team (20 individer) ute till nästa helg. Justt nu står det nästan stilla på rekryteringsfronten pga. byråkrati samt lediga helger.
Har skickat massa mail och browsat stenhårt på nätet denna dagen.
Vi har inget internet så jag sitter på Starbucks nu.
Imorgon kommer Sofia.
Hej och Håååå!
Just nu är jag i HK. Till skillnad från föregående visiter är denna jobb-relaterad. Tillsammans med Svante och Yoyo expanderar vi P1 och är redo att erövra den HongKongska style-arenan.
Det innebär shitloads of work.
Kinesisk byråkrati må vara en varböld vid rektum. Men här i HK är det fan inte bättre. I Kina är allt jobbigt och användarovänligt. Här handlar det däremot om påfrestande väntetider. Här är allt steg för steg. Först skaffa lägenhet. Sen få address-approval. SEN kunna skaffa internet, telefon. Sen kunna göra allt annat. Lägenheten ligger en bit från downtown och kostar 11tusen HKD (ca. 10k sek) i månaden. ca 40-45kvm exkl. altan. Och ni klagar på att hyrorna är dyra i Sverige.
Just nu handlar det om att rekrytera shitloads av människor. Vi säker främst streetstylephotografer och som mål ska vi ha 10team (20 individer) ute till nästa helg. Justt nu står det nästan stilla på rekryteringsfronten pga. byråkrati samt lediga helger.
Har skickat massa mail och browsat stenhårt på nätet denna dagen.
Vi har inget internet så jag sitter på Starbucks nu.
Imorgon kommer Sofia.
Hej och Håååå!
tisdag 4 mars 2008
måndag 3 mars 2008
我们上课
Idag började skolan igen. Min andra termin på Jiao Tong university. Min första lektion var läsförståelse och när jag öppnade dörren möttes jag endast av asiater. Min första tanke var, har jag hamnat fel? Det visade sig dock att de flesta var koreaner och japaner som studerat runt ett år i hemlandet. Vi var ca 20pers, 17 asiater, 3 västerlänningar. Dock verkar denna klass roligare än min förra där 80% var västerlänningar med mer intresse för Kinas öl än språk. Träffade även två vilsna svenskar som inte visste vart man kunde köpa anteckningsblock.
För övrigt verkar mamma och syster trivas i Shanghai. De har testat både det ena och det andra och frågorna verkar aldrig ta slut. "Vad är det?", "Varför gör han så?", "Vad betyder det?" .
Min banan befinner sig för tillfället i Hong Kong på obestämd tid. Förhoppningsvis kommer hon tillbaka runt den 14de denna månad. Hon åkte för att hjälpa Svante bygga upp det nya P1 kontoret där. Hon har även inhandlat en iPhone som hon köpte samma dag hon anlände.
Det var allt för nu.
För övrigt verkar mamma och syster trivas i Shanghai. De har testat både det ena och det andra och frågorna verkar aldrig ta slut. "Vad är det?", "Varför gör han så?", "Vad betyder det?" .
Min banan befinner sig för tillfället i Hong Kong på obestämd tid. Förhoppningsvis kommer hon tillbaka runt den 14de denna månad. Hon åkte för att hjälpa Svante bygga upp det nya P1 kontoret där. Hon har även inhandlat en iPhone som hon köpte samma dag hon anlände.
Det var allt för nu.
torsdag 28 februari 2008
热!
Värmen har äntligen kommit till Shanghai. Kvällarna är fortfarande ganska kyliga men under dagarna lyser solen och sakta höjs temperaturen. Vi klagar inte.
Om mindre än en vecka börjar skolan igen, både jag och Jeanette flyttades upp en klass och nu är det nya tag som gäller. Kinesiska for the win! ...eh.
Mamma och syster trivs ganska bra här. Imorgon tar vi tåget till Hangzhou och på lördag åker Jeanette tillbaka till sitt älskade Hong Kong.
Om mindre än en vecka börjar skolan igen, både jag och Jeanette flyttades upp en klass och nu är det nya tag som gäller. Kinesiska for the win! ...eh.
Mamma och syster trivs ganska bra här. Imorgon tar vi tåget till Hangzhou och på lördag åker Jeanette tillbaka till sitt älskade Hong Kong.
tisdag 26 februari 2008
När Stockholm blev oerhört litet.
Idag åkte jag taxi hem till Christopher. Skulle hämta lite saker som Andy lämnade kvar till mig. Det var förmodligen sista gången jag såg ut från deras fönster. Imorgon lämnar Christopher med och då har jag ingen anledning att vistas i den lägenheten på 178 Guoshun lu mer. Inget mer Braussepulver. Ingen mer Nic. Men madrassen fick jag.
Vi bor rätt långt från de. Kartan visar tydligt att jag åkte från vår semi-förort till deras semi-ort. Resan tar lite över en halvtimme med taxi och man åker tvärs ver Shanghai stad. Under den halvtimmen kämpade bilen sig igenom oändlig betongdjungel.
Det är lite lustigt. Shanghai har en bestämd stadskärna och förorter runt om. Men hela Shanghai är egentligen Downtown. Fastän man åker 20min från Downtown så möts man av... Ännu mer Downtown. Lika mycket människan. Lika många höga byggnader. Lika stor chans att bli överkörd av bilar.
I Stockholm så finns det en bestämd Downtown. Runtom finns förorter. Och där är det...Dött. Ibland önskar man att det fanns folk som knuffades. Bilar som brummar och skräms med att köra över en. Men nada. På kvällarna känner man sig som den enda människan på planeten om man är ute och går.
Jag har alltid vetat om att Shanghai är en storstad. Men jag insåg inte det förrän idag. Idag då jag åkte genom stan som aldrig tog slut. Höghus efter höghus efter höghus. Inget skiljer förorterna och downtown åt. Hela Shanghai är en enda stor downtown.
När jag landsteg i Shanghai öppnades alla dörrar och världen har aldrig känts större och Sverige aldrig mindre. För varje dag som går vidgas mina sinnen mer. Folk frågar varför jag valde Shanghai. För att Shanghai är min biljett ut i världen, ut från Sverige. Det här är inte bara en resa i kulturens och kunskapens namn. Det här är början på the journey of life.
Under min resa har jag träffat på människor av olika slag som inspirerat mig och gett mig perspektiv i livet.
Jag ser tillbaka i tiden och kan knappt känna igen kinesen i högstadiet som aldrig pratade. Aldrig hade några åsikter. Aldrig visste något. Aldrig visste vad hon ville göra med livet.
Jag tittar tillbaka på Sverige och funderar på varför alla är så mediokra. Varför väljer endast ett fåtal att unna sig en förändring. Folk kanske reser lite efter gymnasiet. Ett par månader i Thailand kanske. Men ingen väljer riktigt att åka till ett helt annorlunda land och leva ett lokalt liv. Jag lever visst inte heller som en vanlig kines. Jag befinner mig någonstans mellan John Smith och Paris Hilton. Men jag har på mindre än 3 månader fått perspektiv på folks vardagliga liv.
Jag väljer att vara borta från Sverige i 2 år. Jag vill rensa alla tankar jag hade innan och ta in nya saker.
Jag undrar hur det kommer att kännas och vad jag kommer att tänka då jag återigen förenas med mitt land då jag en varm sommardag landar på Arlanda.
Kommer jag att leta mig tillbaka till livet förr eller kommer jag att möta Stockholm som en främling?
Vi bor rätt långt från de. Kartan visar tydligt att jag åkte från vår semi-förort till deras semi-ort. Resan tar lite över en halvtimme med taxi och man åker tvärs ver Shanghai stad. Under den halvtimmen kämpade bilen sig igenom oändlig betongdjungel.
Det är lite lustigt. Shanghai har en bestämd stadskärna och förorter runt om. Men hela Shanghai är egentligen Downtown. Fastän man åker 20min från Downtown så möts man av... Ännu mer Downtown. Lika mycket människan. Lika många höga byggnader. Lika stor chans att bli överkörd av bilar.
I Stockholm så finns det en bestämd Downtown. Runtom finns förorter. Och där är det...Dött. Ibland önskar man att det fanns folk som knuffades. Bilar som brummar och skräms med att köra över en. Men nada. På kvällarna känner man sig som den enda människan på planeten om man är ute och går.
Jag har alltid vetat om att Shanghai är en storstad. Men jag insåg inte det förrän idag. Idag då jag åkte genom stan som aldrig tog slut. Höghus efter höghus efter höghus. Inget skiljer förorterna och downtown åt. Hela Shanghai är en enda stor downtown.
När jag landsteg i Shanghai öppnades alla dörrar och världen har aldrig känts större och Sverige aldrig mindre. För varje dag som går vidgas mina sinnen mer. Folk frågar varför jag valde Shanghai. För att Shanghai är min biljett ut i världen, ut från Sverige. Det här är inte bara en resa i kulturens och kunskapens namn. Det här är början på the journey of life.
Under min resa har jag träffat på människor av olika slag som inspirerat mig och gett mig perspektiv i livet.
Jag ser tillbaka i tiden och kan knappt känna igen kinesen i högstadiet som aldrig pratade. Aldrig hade några åsikter. Aldrig visste något. Aldrig visste vad hon ville göra med livet.
Jag tittar tillbaka på Sverige och funderar på varför alla är så mediokra. Varför väljer endast ett fåtal att unna sig en förändring. Folk kanske reser lite efter gymnasiet. Ett par månader i Thailand kanske. Men ingen väljer riktigt att åka till ett helt annorlunda land och leva ett lokalt liv. Jag lever visst inte heller som en vanlig kines. Jag befinner mig någonstans mellan John Smith och Paris Hilton. Men jag har på mindre än 3 månader fått perspektiv på folks vardagliga liv.
Jag väljer att vara borta från Sverige i 2 år. Jag vill rensa alla tankar jag hade innan och ta in nya saker.
Jag undrar hur det kommer att kännas och vad jag kommer att tänka då jag återigen förenas med mitt land då jag en varm sommardag landar på Arlanda.
Kommer jag att leta mig tillbaka till livet förr eller kommer jag att möta Stockholm som en främling?
måndag 25 februari 2008
下雨
...Så regnar det i Shanghai, igen. Kollade prognosen för de kommande dagarna och det verkar bli lite uppehåll några dagar, tur nog.
Som planerat landade syster och mamma i Shanghai idag, tre timmar försenat. Jeanette hade dock dragit med sig min dator och Gossip girl så helt uttråkade var vi inte.
Mamma och syster fick smaka på mat från norra Kina, ta en tur till Carrefour, även dricka pärlte och smaka snowpuffs.
Morgondagen bjuder på det som vädret tillåter.
Som planerat landade syster och mamma i Shanghai idag, tre timmar försenat. Jeanette hade dock dragit med sig min dator och Gossip girl så helt uttråkade var vi inte.
Mamma och syster fick smaka på mat från norra Kina, ta en tur till Carrefour, även dricka pärlte och smaka snowpuffs.
Morgondagen bjuder på det som vädret tillåter.
söndag 24 februari 2008
torsdag 21 februari 2008
I ett rökigt rum.
Kommer ni ihåg inlägget där jag berättade att jag inte behövde förlänga mitt visum, att allt var okej och att jag kunde komma tillbaka om några månader och fixa det då?
没问题, 没问题。
Aaa, joo, men visst.
Innan jag åkte till Sverige skaffade jag ett "one entry visa" håller i 180 dagar om man inte åker någonstans och håller sig innanför murarna. Fast nu åkte jag ju till Hong Kong och det var ju det som satte snurr på huvudena på visum kontoret. I Hong Kong fixade jag nämligen ett turist visum som gällde i 30 dagar. Inga problem än så länge.
Jag kom tillbaka till Shanghai och dagarna gick. Klumpigt nog glömde jag kanske bort tiden lite och jag var plötslig en illegal invandrare i Kina. På skolan bad de mig därför först skaffa ett turist visum (fråga mig inte varför) och sen skaffa ett skol visum, det som gäller i 180 dagar. Jag var dessutom tvungen att göra en hälso undersökning och slussas runt mellan olika rum för att inte kolla att jag var havande eller hade HIV.
Aaa, joo.
Vilket fall som helst fick jag all 1000 papper som behövdes för att fixa ett turistvisum och kilade iväg till visumkontoret. Det var då tjejen bakom disken sa att visumet jag kom in till Kina med inte gick ut förren i april och att det var okej, 没问题, 没问题。
Glad i hågen kilade jag hem och det gick en tid innan Kina skulle krångla med mig igen. För visst var det konstigt att visumet jag kom in till Kina med var överstruket och ansågs obrukbart, men om damen på det officiella kontoret sa att det var okej så litade jag ju på det.
LITA ALDRIG PÅ KINESER!
Jag kom tillbaka till skolan för att fixa lite papper för CSN och då utropar kvinnan, "you are illegal! Your visa expired! You have to pay."
Jag upprepade ett flertal gånger att det officiella kontoret sagt att jag inte behövde. Såklart trodde inte hon i skolan på mig och sa att jag var tvungen att gå tillbaka och blablablablablabla.
Jag gick tillbaka till kontoret och då började krånglet, på riktigt.
"This expired. You illegal. PAY!! You should be punished! You are illegal in China. You should pay. 5000 RMB (ca 4500kr)!!"
Ahh, joo. För detta är ju verkligen mitt fel. Det är ju inte ni som totalt misslyckats med ert jobb och tvingar mig betala för ert misstag.
Jag säger till henne att jag fan inte tänker betala och att det är hon som gjort ett misstag. Såklart säger hon att hon inte kommer ihåg det, och att det inte är möjligt. 不可能, 不可能。
Som alla kineser tror hon det hjälper att upprepa saker 324567 gånger och bläddra i passet 32435 gånger och visa mig visumet 23456 gånger för att visa att hon har rätt.
Jag ringer till skolan, tanten i luren säger, "Oooooh! you are illegal, you have to pay 5000 RMB"
Jag får ett smärre utbrott och skriker både till hon i luren och visum tjejen. Jag tänker för i helvete inte betala era jävla cepen! Okej, jag sa inte exakt de orden men jag tror mitt budskap kom fram. Vilket fall som helst så stack jag tillbaka till skolan då jag mest stod och stampade på kontoret.
Taxin till skolan kör helt jäkla fel och jag hamnar mitt i ingenstans. Tack och lov är har 4 månader på Jiao Tong gett mig någon utbildning så jag frågar några randoms och hittar vägen.
På skolan är jag ganska förstörd, ganska frustrerad, ganska ledsen och jävligt jäkla arg. Där får jag iaf prata med en väldigt snäll tjej som efter många om och men ger mig papper för att skaffa ett skolvisum, samt några tröstande ord och hennes telefonnummer. Tillbaka till visum kontoret slänger jag fram papperna på disken och väntar på domen.
"You have to pay! I told you, 5000 RMB"
På kinesiska fortsätter hon sedan mala på om att jag måste betala och att det inte är möjligt att hon tre veckor tidigare sa att jag inte behövde förlänga det. På hennes eget språk svarade jag att skolan sa en sak, ni säger en sak, och att det inte är okej att jag ska betala om det är ert fel. Hon sitter mest mållös och börjar väl förstå att denna 瑞典人 inte kommer ge sig. Hon försvinner i 20 minuter bara för att komma tillbaka med samma ord, "pay, pay pay!"
Jag säger att jag inte tänker betala 5000 RMB, 不可以, 不fucking可以。
Hon stirrar tyst på mig och börjar vekna, "don't worry, if my fault, you don't have to pay. Don't worry. Come here." Hon ber mig följa med henne till ett annat rum, "talk to the officer." Hon lämnar mig i ett rökigt rum där en polis sitter, en civil klädd anställd antecknar och en annan man som bjuder på cigaretter utan stopp.
Hans först fråga,
"Why are you crying?" frågar han mig.
FÖR ATT NI ÄR SÅ JÄVLA TRÖGA OCH FATTAR NOLL!!!
"Because you have caused me so much problems."
Han sitter framför en dator coh sakta fylls rummet av rök och jag tror jag ska svimma. Plötsligt känns han inte så "polisig" längre och börjar fråga mig vad jag gör på fritiden. Han berättar även att han också studerar på Jiao Tong, han undrar om jag bor med någon och hur mycket jag betalar i hyra. Samt hur lång tid jag studerat kinesiska, att kinesiska är svårt och att han har ett år kvar på sin utbildning.
Aaa, joo.
Sedan sätter han sig lite närmare mig och viskar, "okay. Don't worry. We say this. You only pay 1000 RMB. Instead of 5000 RMB. Okay?" Min första tanke var, fan vad detta land är korrupt. Min andra var, Tack gode Gud.
Jag sa att det var okej och fick lite te som plåster på såren. Samt en kommentar att jag var vackrare på fotot i passet än nu. Aaa, men har du skrikigt, gråtit och känt för att slå någon hårt så skulle du inte heller känna dig så jäkla 漂亮! Han gav sitt visitkort till mig och sa att om jag någonsin hade problem eller min kompisar hade problem, kunde jag ringa honom, på mobilen.
Aaa, joo.
Jag gick till banken, fixade skiten och skrev på lite fler papper. Sedan orkade jag inte mer utan sa bara till kvinnan bakom disken, "I WANT STUDENT VISA." Hon fixade snabbt papperna, sa att visumet skulle komma med posten några dagar senare.
Slut i både kropp och själ gick jag hem och dog.
Jag hade gråtit, skrikigt och vägrat. Det slutade med en kompis till polis, ett minne för både de och mig och 4000 billigare avgift.
Ett tips till alla er som planerar att åka till Kina,
Håll koll på era visum!
Ger er aldrig!
没问题, 没问题。
Aaa, joo, men visst.
Innan jag åkte till Sverige skaffade jag ett "one entry visa" håller i 180 dagar om man inte åker någonstans och håller sig innanför murarna. Fast nu åkte jag ju till Hong Kong och det var ju det som satte snurr på huvudena på visum kontoret. I Hong Kong fixade jag nämligen ett turist visum som gällde i 30 dagar. Inga problem än så länge.
Jag kom tillbaka till Shanghai och dagarna gick. Klumpigt nog glömde jag kanske bort tiden lite och jag var plötslig en illegal invandrare i Kina. På skolan bad de mig därför först skaffa ett turist visum (fråga mig inte varför) och sen skaffa ett skol visum, det som gäller i 180 dagar. Jag var dessutom tvungen att göra en hälso undersökning och slussas runt mellan olika rum för att inte kolla att jag var havande eller hade HIV.
Aaa, joo.
Vilket fall som helst fick jag all 1000 papper som behövdes för att fixa ett turistvisum och kilade iväg till visumkontoret. Det var då tjejen bakom disken sa att visumet jag kom in till Kina med inte gick ut förren i april och att det var okej, 没问题, 没问题。
Glad i hågen kilade jag hem och det gick en tid innan Kina skulle krångla med mig igen. För visst var det konstigt att visumet jag kom in till Kina med var överstruket och ansågs obrukbart, men om damen på det officiella kontoret sa att det var okej så litade jag ju på det.
LITA ALDRIG PÅ KINESER!
Jag kom tillbaka till skolan för att fixa lite papper för CSN och då utropar kvinnan, "you are illegal! Your visa expired! You have to pay."
Jag upprepade ett flertal gånger att det officiella kontoret sagt att jag inte behövde. Såklart trodde inte hon i skolan på mig och sa att jag var tvungen att gå tillbaka och blablablablablabla.
Jag gick tillbaka till kontoret och då började krånglet, på riktigt.
"This expired. You illegal. PAY!! You should be punished! You are illegal in China. You should pay. 5000 RMB (ca 4500kr)!!"
Ahh, joo. För detta är ju verkligen mitt fel. Det är ju inte ni som totalt misslyckats med ert jobb och tvingar mig betala för ert misstag.
Jag säger till henne att jag fan inte tänker betala och att det är hon som gjort ett misstag. Såklart säger hon att hon inte kommer ihåg det, och att det inte är möjligt. 不可能, 不可能。
Som alla kineser tror hon det hjälper att upprepa saker 324567 gånger och bläddra i passet 32435 gånger och visa mig visumet 23456 gånger för att visa att hon har rätt.
Jag ringer till skolan, tanten i luren säger, "Oooooh! you are illegal, you have to pay 5000 RMB"
Jag får ett smärre utbrott och skriker både till hon i luren och visum tjejen. Jag tänker för i helvete inte betala era jävla cepen! Okej, jag sa inte exakt de orden men jag tror mitt budskap kom fram. Vilket fall som helst så stack jag tillbaka till skolan då jag mest stod och stampade på kontoret.
Taxin till skolan kör helt jäkla fel och jag hamnar mitt i ingenstans. Tack och lov är har 4 månader på Jiao Tong gett mig någon utbildning så jag frågar några randoms och hittar vägen.
På skolan är jag ganska förstörd, ganska frustrerad, ganska ledsen och jävligt jäkla arg. Där får jag iaf prata med en väldigt snäll tjej som efter många om och men ger mig papper för att skaffa ett skolvisum, samt några tröstande ord och hennes telefonnummer. Tillbaka till visum kontoret slänger jag fram papperna på disken och väntar på domen.
"You have to pay! I told you, 5000 RMB"
På kinesiska fortsätter hon sedan mala på om att jag måste betala och att det inte är möjligt att hon tre veckor tidigare sa att jag inte behövde förlänga det. På hennes eget språk svarade jag att skolan sa en sak, ni säger en sak, och att det inte är okej att jag ska betala om det är ert fel. Hon sitter mest mållös och börjar väl förstå att denna 瑞典人 inte kommer ge sig. Hon försvinner i 20 minuter bara för att komma tillbaka med samma ord, "pay, pay pay!"
Jag säger att jag inte tänker betala 5000 RMB, 不可以, 不fucking可以。
Hon stirrar tyst på mig och börjar vekna, "don't worry, if my fault, you don't have to pay. Don't worry. Come here." Hon ber mig följa med henne till ett annat rum, "talk to the officer." Hon lämnar mig i ett rökigt rum där en polis sitter, en civil klädd anställd antecknar och en annan man som bjuder på cigaretter utan stopp.
Hans först fråga,
"Why are you crying?" frågar han mig.
FÖR ATT NI ÄR SÅ JÄVLA TRÖGA OCH FATTAR NOLL!!!
"Because you have caused me so much problems."
Han sitter framför en dator coh sakta fylls rummet av rök och jag tror jag ska svimma. Plötsligt känns han inte så "polisig" längre och börjar fråga mig vad jag gör på fritiden. Han berättar även att han också studerar på Jiao Tong, han undrar om jag bor med någon och hur mycket jag betalar i hyra. Samt hur lång tid jag studerat kinesiska, att kinesiska är svårt och att han har ett år kvar på sin utbildning.
Aaa, joo.
Sedan sätter han sig lite närmare mig och viskar, "okay. Don't worry. We say this. You only pay 1000 RMB. Instead of 5000 RMB. Okay?" Min första tanke var, fan vad detta land är korrupt. Min andra var, Tack gode Gud.
Jag sa att det var okej och fick lite te som plåster på såren. Samt en kommentar att jag var vackrare på fotot i passet än nu. Aaa, men har du skrikigt, gråtit och känt för att slå någon hårt så skulle du inte heller känna dig så jäkla 漂亮! Han gav sitt visitkort till mig och sa att om jag någonsin hade problem eller min kompisar hade problem, kunde jag ringa honom, på mobilen.
Aaa, joo.
Jag gick till banken, fixade skiten och skrev på lite fler papper. Sedan orkade jag inte mer utan sa bara till kvinnan bakom disken, "I WANT STUDENT VISA." Hon fixade snabbt papperna, sa att visumet skulle komma med posten några dagar senare.
Slut i både kropp och själ gick jag hem och dog.
Jag hade gråtit, skrikigt och vägrat. Det slutade med en kompis till polis, ett minne för både de och mig och 4000 billigare avgift.
Ett tips till alla er som planerar att åka till Kina,
Håll koll på era visum!
Ger er aldrig!
söndag 17 februari 2008
Med japansk musik i bakgrunden.
Efter många timmar på Toni&Guy kom en trött Jeanette hem och berättade om alla inkompetenta och konstiga människor hon träffat under dagen. Själv hade jag städat och fixat lite hemma med diverse ting.
Tidigare bad jag Jeanette att hon skulle lägga upp bilderna från vår promenad i trakterna men jag fick ett, "orkar inte" tillbaka, så ni får hålla er lite tills hon orkar.
En sak jag förvånades över är att vi numera inte behöver ha igång air-condition 24/7 när vi är hemma. Under dagen var det ganska behagligt i lägenheten och någon extra värme var inte nödvändig. Ute lyste solen och Shanghai kändes plötsligt en aning bättre.
Om åtta dagar kommer min mamma och syster landa på Pudong flygplats. Jeanette och jag har gjort upp en liten plan på "måsten" i SH och ställen värda att besöka. Om vi hittar bara biljetter kanske jag med familj åker till Beijing, annars finns möjligheten att vi tar tåget till Hangzhou, en stad ca två timmar utanför SH.
Vi har även bestämt med Svante + resten av P1, att vi på tisdag ska göra dumplings för hela slanten hemma hos oss. Det betyder mycket deg och mycket kyckling. Svante har inte mycket i kylen så vi måste göda honom med våra kända dumplings, samt lära resten av befolkningen hur man gör det. Många säger det och jag tror det stämmer lite, shanghaineser kan inte laga mat. Alla som ätit dem har förvånats över att vi gör egen deg, (när det bara är vatten och mjöl) och vill gärna lära sig hur man gör.
Det var allt för nu.
Tidigare bad jag Jeanette att hon skulle lägga upp bilderna från vår promenad i trakterna men jag fick ett, "orkar inte" tillbaka, så ni får hålla er lite tills hon orkar.
En sak jag förvånades över är att vi numera inte behöver ha igång air-condition 24/7 när vi är hemma. Under dagen var det ganska behagligt i lägenheten och någon extra värme var inte nödvändig. Ute lyste solen och Shanghai kändes plötsligt en aning bättre.
Om åtta dagar kommer min mamma och syster landa på Pudong flygplats. Jeanette och jag har gjort upp en liten plan på "måsten" i SH och ställen värda att besöka. Om vi hittar bara biljetter kanske jag med familj åker till Beijing, annars finns möjligheten att vi tar tåget till Hangzhou, en stad ca två timmar utanför SH.
Vi har även bestämt med Svante + resten av P1, att vi på tisdag ska göra dumplings för hela slanten hemma hos oss. Det betyder mycket deg och mycket kyckling. Svante har inte mycket i kylen så vi måste göda honom med våra kända dumplings, samt lära resten av befolkningen hur man gör det. Många säger det och jag tror det stämmer lite, shanghaineser kan inte laga mat. Alla som ätit dem har förvånats över att vi gör egen deg, (när det bara är vatten och mjöl) och vill gärna lära sig hur man gör.
Det var allt för nu.
fredag 15 februari 2008
不好意思。
Vilken tur att vår landlord, Mr. Zhong är en snäll kines.
I vanliga fall betalar vi hyra for två månader, detta hade dock blivit lite knapert med tanke på att avgiften för skolan snart ska in och även om det går, så är det inte så kul att leva på snabbnudlar under en längre period. Därför frågade vi snällt om vi kunde få betala halva denna månad och resten senare.
Okay, no problem.
En vecka senare, idag, går jag till bankomaten för att ta ut pengar. Såklart har banken i Sverige dataproblem.
YES, HURRA, LIVET ÄR UNDERBART!
Tungt går vi hemåt och väntar på att klockan ska slå sju då Mr. Zhong kommer.
19.20 kommer han och jag mår skit.
För vi har inte bara pengaproblem, utan såklart även lite andra, ehm, små, mindre problem.
Typ, att Jeanettes säng är sönder och att jag rev ner gardinstången + gardiner i vardagsrummet.
Jeanette: We have some things to show you.
Mr. Zhong: Oh, you have some problems?
Josefin: Eh, yeah.
Josefin: Well, I pulled the curtains and suddenly the whole thing fell down.
Mr. Zhong: Oh, okay... I will fix it.
Jeanette: ...ska jag berätta om sängen?
Josefin: (Tystnad) mm...ehm.. nej.. ja...okej.
Jeanette: ...And, ehm, the bed is broken too. The legs are bent. (Hennes säng är av sån där "mjuk stål" som man kan böja)
Jeanette: How much will it cost to fix?
Mr. Zhong: No, no, I will pay. No worries. I will contact the factory.
Aaa, sen var det där med pengarna...
Josefin: Jeanette has her part of the rent but right now there are some problems with my bank in Sweden so I can't pay you know. The problem should be fixed tomorrow. I'm truly sorry.
Mr. Zhong: Oh, okay, it's okay.
Efter många "i am soooo sorry" och "thank you" sa vi hej då och kom överens om att allt skulle fixas imorgon.
Nu jäklar om Swedbank inte fixar sitt dataproblem till imorgon.
I vanliga fall betalar vi hyra for två månader, detta hade dock blivit lite knapert med tanke på att avgiften för skolan snart ska in och även om det går, så är det inte så kul att leva på snabbnudlar under en längre period. Därför frågade vi snällt om vi kunde få betala halva denna månad och resten senare.
Okay, no problem.
En vecka senare, idag, går jag till bankomaten för att ta ut pengar. Såklart har banken i Sverige dataproblem.
YES, HURRA, LIVET ÄR UNDERBART!
Tungt går vi hemåt och väntar på att klockan ska slå sju då Mr. Zhong kommer.
19.20 kommer han och jag mår skit.
För vi har inte bara pengaproblem, utan såklart även lite andra, ehm, små, mindre problem.
Typ, att Jeanettes säng är sönder och att jag rev ner gardinstången + gardiner i vardagsrummet.
Jeanette: We have some things to show you.
Mr. Zhong: Oh, you have some problems?
Josefin: Eh, yeah.
Josefin: Well, I pulled the curtains and suddenly the whole thing fell down.
Mr. Zhong: Oh, okay... I will fix it.
Jeanette: ...ska jag berätta om sängen?
Josefin: (Tystnad) mm...ehm.. nej.. ja...okej.
Jeanette: ...And, ehm, the bed is broken too. The legs are bent. (Hennes säng är av sån där "mjuk stål" som man kan böja)
Jeanette: How much will it cost to fix?
Mr. Zhong: No, no, I will pay. No worries. I will contact the factory.
Aaa, sen var det där med pengarna...
Josefin: Jeanette has her part of the rent but right now there are some problems with my bank in Sweden so I can't pay you know. The problem should be fixed tomorrow. I'm truly sorry.
Mr. Zhong: Oh, okay, it's okay.
Efter många "i am soooo sorry" och "thank you" sa vi hej då och kom överens om att allt skulle fixas imorgon.
Nu jäklar om Swedbank inte fixar sitt dataproblem till imorgon.
torsdag 14 februari 2008
I wish you all a happy valentines day!
Fastän vi alla vet att alla hjärtans dag aldrig kan bli "happy" om man är ensam.
Trött på detta onda amerikanska påfund som är ett enda stort konsumptionsjippo. Om amerikanerna inte myntat och satt denna svarta dag på almanackan så skulle inte många känt sig mer ensamma än vanligt. Fy.
Jag har bunkrat upp med godis och chips. Nu ska jag och Josefin se på film.
Det enda bra med alla hjärtans dag är röda geléhjärtan. Det håller Jim med om så det så.
Bild: Google
Trött på detta onda amerikanska påfund som är ett enda stort konsumptionsjippo. Om amerikanerna inte myntat och satt denna svarta dag på almanackan så skulle inte många känt sig mer ensamma än vanligt. Fy.
Jag har bunkrat upp med godis och chips. Nu ska jag och Josefin se på film.
Det enda bra med alla hjärtans dag är röda geléhjärtan. Det håller Jim med om så det så.
Bild: GoogleLite info.
Jag har kommit på att vi knappt gett er någon information alls om själva staden vi bor i, Shanghai. Efter ca 5 månader tycker jag därför att det är dags att ge en liten presentation om Kinas metropol.
Shanghai har ca 20 miljoner invånare (släng dig i väggen Stockholm!).
Shanghai är Kinas största stad och anses vara centrum för kultur (my ass), kommersiella krafter och industri.
上海 Shànghǎi. 上 "upp, över, på" 海 "hav"
I shanghai pratar man inte bara mandarin utan även shanghainesiska, shanghaidialekten. (Helt omöjlig att förstå och låter som en blandning av turkiska och ryska.)
Det finns två flygplatser, Hongqiao airport och Pudong international airport. Hongqiao: inrikes, Pundong: utrikes.
上海磁浮示范运营线 Shanghais demonstrativa magnetiskt leviterande tåg, (fritt översatt)
Ett stor projekt som utvecklades i Tyskland och resulterade i ett av världens snabbast tåg med en hastighet som uppnått 510 kmh. Tåget åker från Pudong flygplats in till Shanghai och kostar ca 40 kr.
Precis som på många andra platser i Kina är klasskillnaderna stora och slummen delar mer än ofta plats med stora, lyxiga skyskrapor.
Ett flertal religioner trängs i Shanghai; taoism, buddhism och även kristendom och islam.
Kineser firar månens födelse i oktober månad genom att äta och ge bort månkakor. Bakelsen består av bön eller lotuspasta med torkat ägg i mitten. Hyfsat gott.
Sommaren början i juni månad och kan sträcka sig upp mot +35-38 c medan vintern början i december med -5-8 c.
Shanghai har ca 20 miljoner invånare (släng dig i väggen Stockholm!).
Shanghai är Kinas största stad och anses vara centrum för kultur (my ass), kommersiella krafter och industri.
上海 Shànghǎi. 上 "upp, över, på" 海 "hav"
I shanghai pratar man inte bara mandarin utan även shanghainesiska, shanghaidialekten. (Helt omöjlig att förstå och låter som en blandning av turkiska och ryska.)
Det finns två flygplatser, Hongqiao airport och Pudong international airport. Hongqiao: inrikes, Pundong: utrikes.
上海磁浮示范运营线 Shanghais demonstrativa magnetiskt leviterande tåg, (fritt översatt)
Ett stor projekt som utvecklades i Tyskland och resulterade i ett av världens snabbast tåg med en hastighet som uppnått 510 kmh. Tåget åker från Pudong flygplats in till Shanghai och kostar ca 40 kr.
Precis som på många andra platser i Kina är klasskillnaderna stora och slummen delar mer än ofta plats med stora, lyxiga skyskrapor.
Ett flertal religioner trängs i Shanghai; taoism, buddhism och även kristendom och islam.
Kineser firar månens födelse i oktober månad genom att äta och ge bort månkakor. Bakelsen består av bön eller lotuspasta med torkat ägg i mitten. Hyfsat gott.
Sommaren början i juni månad och kan sträcka sig upp mot +35-38 c medan vintern början i december med -5-8 c.
Ni som trodde...
...att kinamaten i Sverige representerar Kinas matkultur har F E L - fel.
Har inte mött på varken Friterat fläsk/räkor eller fläsk med bambuskott en enda gång. Nog kan det finnas något liknande någonstans i SH men annars är maten här väldigt annorlunda från den svenniga varianten vi får i Sverige. Jag klagar inte, (okej ibland) men ibland saknar jag bufféerna som erbjuds i sthlm. Vi har dock hittat en del guldkorn här som erbjuder riktigt god mat till rimliga priser så tills dess blir det inget Fläsk med bambuskott för mig.
Har inte mött på varken Friterat fläsk/räkor eller fläsk med bambuskott en enda gång. Nog kan det finnas något liknande någonstans i SH men annars är maten här väldigt annorlunda från den svenniga varianten vi får i Sverige. Jag klagar inte, (okej ibland) men ibland saknar jag bufféerna som erbjuds i sthlm. Vi har dock hittat en del guldkorn här som erbjuder riktigt god mat till rimliga priser så tills dess blir det inget Fläsk med bambuskott för mig.
tisdag 12 februari 2008
Carrefour 16.00
Jeanette: Ursäkta, har ni Nomi ris?
Affärsanställd: Vi har inget i lösvikt.
Jeanette: Vart hittar man det i påse?
Affärsanställd: Där borta.
Jeanette: Vart då?
Affärsanställd: Där, det står på förpackningen.
Jeanette: Men jag kan inte läsa.
Affärsanställd: Det står på KINESISKA.
eh... ah, precis.
Affärsanställd: Vi har inget i lösvikt.
Jeanette: Vart hittar man det i påse?
Affärsanställd: Där borta.
Jeanette: Vart då?
Affärsanställd: Där, det står på förpackningen.
Jeanette: Men jag kan inte läsa.
Affärsanställd: Det står på KINESISKA.
eh... ah, precis.
en promenad i solen.
På sistone har vädret varit ganska fint i Shanghai. Från morgon till runt fyra skiner solen och man behöver plötsligt inte frysa när man går ut. Därför tog vi tillfället i akt och tog en liten promenad i kvarteren. Gröna träd, lugn trafik, ingen som tutade och skrek. Vi undrade lite vart vi hamnat. Det varken kändes eller lät som det Kina vi kände till. På bussen hem bestämde vi oss för att om vädret var lika fint imorgon, att vi skulle ta en promenad till Pudong. Ca. 2 h.
Då tar vi med oss kamera.
Då tar vi med oss kamera.
söndag 10 februari 2008
Med näsan halvt krossad och rikedomsguden utanför dörren.
Igår skulle jag vaxa golvet. Dum som jag vaar glömde jag att stänga skåpdörren. När jag väl vaxat klart golvet och skulle ställa mig upp slog jag näsan i dörren. Rakt på kanten. Du vet.
Incidenten efterlämnade ett litet köttigt sår. Idag är näsbenet rätt ömt.
Jag har även lite ont i ansiktet. Vet inte om det beror på gårdagens äventyr eller om det nu beror på att jag slog i någon ansiktsnerv. Snälla jag vill inte bli förlamad i ansiktet.
Idag välkomnar man rikedomsguden 财神 cái shen här i Kina. Alla smäller raketer och smällare. Jag föreställer mig att det är så det låter i Irak. De kan inte sluta smälla. Klockan är över 12 på natten och folk har hållt på sen i eftermiddags. Dock är det mest intensivt nu. Om man ska dansa i gnistregn så är det NU man ska ut och blotta sig.
T&G vill att jag åker dit och smäller smällare med de. Efter alla taskigheter de låtit mig genomlida. Nä tack. Jag är seg idag och trivs rätt ok med situationen.
Bang Bang Bang
Update: Nu är gardinstången nerriven och går inte att sättas upp igen. Orkar inte förklara för dig varför. Inom loppet av 24h har såväl min säng som mina livsviktiga gardiner hamnat i mörkaste helvetet, tillsammans med en liten bit av mitt humr. Gott nytt år Fin.
Incidenten efterlämnade ett litet köttigt sår. Idag är näsbenet rätt ömt.
Jag har även lite ont i ansiktet. Vet inte om det beror på gårdagens äventyr eller om det nu beror på att jag slog i någon ansiktsnerv. Snälla jag vill inte bli förlamad i ansiktet.
Idag välkomnar man rikedomsguden 财神 cái shen här i Kina. Alla smäller raketer och smällare. Jag föreställer mig att det är så det låter i Irak. De kan inte sluta smälla. Klockan är över 12 på natten och folk har hållt på sen i eftermiddags. Dock är det mest intensivt nu. Om man ska dansa i gnistregn så är det NU man ska ut och blotta sig.
T&G vill att jag åker dit och smäller smällare med de. Efter alla taskigheter de låtit mig genomlida. Nä tack. Jag är seg idag och trivs rätt ok med situationen.
Bang Bang Bang
Update: Nu är gardinstången nerriven och går inte att sättas upp igen. Orkar inte förklara för dig varför. Inom loppet av 24h har såväl min säng som mina livsviktiga gardiner hamnat i mörkaste helvetet, tillsammans med en liten bit av mitt humr. Gott nytt år Fin.
för att vi är så coola.
För vi känner en man som är högt uppsatt i parlamentet och sitter i partiet. Han heter James, kan flytande engelska och reser runt världen. Han ska komma till Sverige i sommar, olyckligtvis är inte vi där då men vi kommer nog hänga lite med honom tills vi själva sticker till Australien. Han är en riktigt trevlig prick som är godheten personifierad.
Lycka till Åsa & Yi Qin!
Nu gör jag jag något jag inte gjort på över fem månader. Jag dricker café con leche. Nej, inte cafe latte eller café o le, utan café con leche. Det är en mer barnvänlig och sötare variant av kaffe. Något jag växt upp med och därför saknat väldigt mycket. För er som är intresserade av receptet:
Häll i en kopp med mjölk i en kastrull.
Lägg till 2 tsk socker och knappt 1 tsk kaffe. Helst Nescafé guld. Blanda.
Låt det nästintill koka och smaka av.
Kaffet ska inte var för framträdande utan bara finnas som ett komplement till mjölken. Tänk er att barn ska gilla det så den söta smaken är att föredra framför kaffe.
Anledningen till att jag plötsligt kunde dricka det är för att våra sista kompisar lämnade Shanghai idag och gav bort både tallrikar, mat och saker till folket. Det var ett lite tårfyllt farväl med tanke på att vi ändå har umgåtts från dag ett. Pust.
Det är tråkigt att alla plötsligt försvinner. Det får en att ifrågasätta om man verkligen vill stanna ett halvår till, eller om man kanske skulle föra pipan mot Australien på en gång, som planerat. Fast egentligen är detta ingen konstig händelse, att folk kommer och går är något som händer genom hela livet, men när man är här borta, i ett land som man inte alltid förstår, vill man gärna ha några man kan känna sig nära.
Häll i en kopp med mjölk i en kastrull.
Lägg till 2 tsk socker och knappt 1 tsk kaffe. Helst Nescafé guld. Blanda.
Låt det nästintill koka och smaka av.
Kaffet ska inte var för framträdande utan bara finnas som ett komplement till mjölken. Tänk er att barn ska gilla det så den söta smaken är att föredra framför kaffe.
Anledningen till att jag plötsligt kunde dricka det är för att våra sista kompisar lämnade Shanghai idag och gav bort både tallrikar, mat och saker till folket. Det var ett lite tårfyllt farväl med tanke på att vi ändå har umgåtts från dag ett. Pust.
Det är tråkigt att alla plötsligt försvinner. Det får en att ifrågasätta om man verkligen vill stanna ett halvår till, eller om man kanske skulle föra pipan mot Australien på en gång, som planerat. Fast egentligen är detta ingen konstig händelse, att folk kommer och går är något som händer genom hela livet, men när man är här borta, i ett land som man inte alltid förstår, vill man gärna ha några man kan känna sig nära.
fredag 8 februari 2008
Inlägg 100: Mellan tamponger och toapapper.
Jag kom på en rolig grej som hände på teppanyaki-fyllan.
Jag hade shottat 12 sakes och 4 plumwines och var rejält kissnödig när jag vinglade till windows.
Det var stängt överallt och McDonalds låg utom räckhåll.
Jag. Måste. Få. Tag. På. En Toalett.
Ett apotek var på väg att stänga för dagen så jag rusade fram och hindrade de från att låsa dörren.
Jag frågade om de hade en toalett. Då sa de "ja" och bad mig följa efter. Förvånad som jag var över deras plötsliga samarbetsvilja var jag tvungen att dubbelbekräfta ifall det inte var ett skämt.
"Ja" sa de igen och bad mig följa efter.
Jättekonstigt, tänkte jag, för mannen var på väg rakt mot hyllorna. In mellan hyllorna.
"Nej inte potta!" tänkte jag tyst för mig själv.
Potta såg jag inte röken av, däremot langade han mig ett paket bindor.
Bindor på kinesiska heter 卫生巾 wèi sheng jìn.
Och toalett heter 卫生间 wèi shen jìan.
Suck alltså.
Jag hade shottat 12 sakes och 4 plumwines och var rejält kissnödig när jag vinglade till windows.
Det var stängt överallt och McDonalds låg utom räckhåll.
Jag. Måste. Få. Tag. På. En Toalett.
Ett apotek var på väg att stänga för dagen så jag rusade fram och hindrade de från att låsa dörren.
Jag frågade om de hade en toalett. Då sa de "ja" och bad mig följa efter. Förvånad som jag var över deras plötsliga samarbetsvilja var jag tvungen att dubbelbekräfta ifall det inte var ett skämt.
"Ja" sa de igen och bad mig följa efter.
Jättekonstigt, tänkte jag, för mannen var på väg rakt mot hyllorna. In mellan hyllorna.
"Nej inte potta!" tänkte jag tyst för mig själv.
Potta såg jag inte röken av, däremot langade han mig ett paket bindor.
Bindor på kinesiska heter 卫生巾 wèi sheng jìn.
Och toalett heter 卫生间 wèi shen jìan.
Suck alltså.
Etiketter:
Allmänt,
Jeanette,
kineserier
torsdag 7 februari 2008
Det är eftermiddag på morgonen.
Nu när lovet har sparkat igång för mig och Jeanette har även våra sovtider följt med. När vi gick i skolan lade vi oss, eller jag åtminstone, senast 23.00. Nu glömmer vi bort både datum och dagar och lägger oss runt tre-fyra varje morgon. Detta betyder att när jag öppnar ögonen, förflyttar mig sakta in till köket och slänger en blick på klockan att hon är runt tre på eftermiddagen.
Det vore ju okej om detta hände några gånger men nu har vi nästan vänt på dygnet. Det vore ju ganska bra då om man kunde gå ut klockan 01.00-02.00 och shoppa eller åka till tygmarknaden men bara för att vi kastat om våra sovtider har ju inte den kinesiska befolkningen rätt sig efter den. Vilket jag inte väntar mig heller, det vore ju ganska konstigt för de människor som sover till åtta och lägger sig nio att inte kunna gå och handla mat och ta tunnelbanan, på grund av en banan och hennes moms.
De flesta dagar väcker jag Jeanette, vilket jag gjorde för några minuter sedan, själv har jag diskat och städat upp lite i köket. Städa är något vi måste göra ganska ofta. Shanghai är en ganska smutsig plats med avgaser och damm som lägger sig som en matta över allt och alla.
Idag ska vi förhoppningsvis pallra oss ut i stan och göra diverse ärenden. Jeanette kom just och informerade mig om att vi ska äta sushi, gå till banken, sen till Ikea, ta tunnelbanan hem, kolla i affärer och sedan hem igen.
Ja, då kör vi på det då.
Det vore ju okej om detta hände några gånger men nu har vi nästan vänt på dygnet. Det vore ju ganska bra då om man kunde gå ut klockan 01.00-02.00 och shoppa eller åka till tygmarknaden men bara för att vi kastat om våra sovtider har ju inte den kinesiska befolkningen rätt sig efter den. Vilket jag inte väntar mig heller, det vore ju ganska konstigt för de människor som sover till åtta och lägger sig nio att inte kunna gå och handla mat och ta tunnelbanan, på grund av en banan och hennes moms.
De flesta dagar väcker jag Jeanette, vilket jag gjorde för några minuter sedan, själv har jag diskat och städat upp lite i köket. Städa är något vi måste göra ganska ofta. Shanghai är en ganska smutsig plats med avgaser och damm som lägger sig som en matta över allt och alla.
Idag ska vi förhoppningsvis pallra oss ut i stan och göra diverse ärenden. Jeanette kom just och informerade mig om att vi ska äta sushi, gå till banken, sen till Ikea, ta tunnelbanan hem, kolla i affärer och sedan hem igen.
Ja, då kör vi på det då.
onsdag 6 februari 2008
Taxi 03.30
Jag: Är du trött?
Taxichaufför: Lite.
...
Taxichaufför: Vart kommer du ifrån?
Jag: Sverige.
Taxichaufför: Sverige?..hm..ah... hm.. Sverige! Ahhh. Det ligger högt upp.
Jag: Ja, ja.
Taxichaufför: Har du varit på en bar?
Jag: Ja, ja, (skratt, skratt)
Taxichaufför: Din kinesiska är bra.
Jag: Vart, vart. (skratt, skratt). Jag studerar på Jiao Tong universitet.
Taxichaufför: Ahh, okej.
...
Taxichaufför: Höger eller vänster?
Jag: Sväng höger.
Taxichaufför: Bra här?
Jag: Ja, det är bra.
Taxichaufför: Kontant eller kort?
Jag: Kontant. Kan jag få kvittot?
Taxichaufför: Ja.
Jag: Tack. Gott nytt år!
Taxichaufför: Gott nytt år!
Jag har kommit på att det bästa sättet att öva sin kinesiska på är att prata med taxichaufförer.
För övrigt är det råttans år nu, "Råttan är jämnmodig men kan explodera om provokationer pågår för länge. Råttor är ofta självupptagna och behåller sina tankar och känslor för sig själva. Råttan är en riktig arbetsmyra som är full av idéer men som saknar tålamodet att förverkliga dem." Gott nytt år!
Taxichaufför: Lite.
...
Taxichaufför: Vart kommer du ifrån?
Jag: Sverige.
Taxichaufför: Sverige?..hm..ah... hm.. Sverige! Ahhh. Det ligger högt upp.
Jag: Ja, ja.
Taxichaufför: Har du varit på en bar?
Jag: Ja, ja, (skratt, skratt)
Taxichaufför: Din kinesiska är bra.
Jag: Vart, vart. (skratt, skratt). Jag studerar på Jiao Tong universitet.
Taxichaufför: Ahh, okej.
...
Taxichaufför: Höger eller vänster?
Jag: Sväng höger.
Taxichaufför: Bra här?
Jag: Ja, det är bra.
Taxichaufför: Kontant eller kort?
Jag: Kontant. Kan jag få kvittot?
Taxichaufför: Ja.
Jag: Tack. Gott nytt år!
Taxichaufför: Gott nytt år!
Jag har kommit på att det bästa sättet att öva sin kinesiska på är att prata med taxichaufförer.
För övrigt är det råttans år nu, "Råttan är jämnmodig men kan explodera om provokationer pågår för länge. Råttor är ofta självupptagna och behåller sina tankar och känslor för sig själva. Råttan är en riktig arbetsmyra som är full av idéer men som saknar tålamodet att förverkliga dem." Gott nytt år!
tisdag 5 februari 2008
Näe, nu är jag trött på dig. Kina.
Det handlar om att ta seden dit man kommer, anpassa sig och hålla alla dörrar öppna. Det handlar om att förstå och inte vara trångsynt men framför allt, acceptera att det finns andra kulturer och synsätt.
Men fan vad det är svårt ibland.
Jag vet inte hur många gånger jag har känt för att skrika för full hals till människorna här som inte står i kö. Eller när de glor som aldrig förr och man har lust att göra en ful min bara för att få de att förstå. Sluta glo, sluta spotta, sluta tränga er, sluta använd 5 påsar för tre produkter, sluta med den eviga byråkratin på officiella kontor, sluta anställ 30 pers för en affär lika stor som en två. Sluta vara otrevliga mot Jeanette, sluta äta med öppen mun, sluta rapa, sluta skrika över våra huvuden, sluta se djur som känslolösa saker och sluta ha så jäkla mycket olja i maten!
Jag må verka som en svenne som skulle må bättre av att bo hemma med husmanskost och SL, men prova själva att bo i ett land som fortfarande lever kvar i ett mellanting mellan kommunism och kapitalism, på gränsen till att industrialiseras men samtidigt har en befolkning som muren än idag har i sitt fäste.
Jag förstår mycket väl att detta inte gäller hela Kina, att det säkerligen finns många tusen människor som vill komma utanför detta land. Upptäcka världen och få nya erfarenheter. Sedan finns det de som inte vill det, som bor kvar här hela sitt liv. Antingen av ren vilja eller att det är nästintill omöjligt att faktiskt lämna detta land. Jag har inga problem med det, deras liv, deras val. Detta handlar mer om att jag har svårt att förstå det. Hur det ibland kan vara en sådan stor krock mellan öst och väst och att man mer än ofta står där med tomt huvud och undrar, "hur fan tänkte de här?"
Jag hoppas jag inte upprör någon med dessa ord men ibland orkar man bara inte och en blogg är ju till för att få utlopp för sina tankar och känslor, ellerhur?
Näe, nu får det vara nog. Förhoppningsvis kommer det ett inlägg i framtiden där jag prisar Kina till skyarna, men just nu är allt, (som Svante brukar säga) pissdåligt.
Men fan vad det är svårt ibland.
Jag vet inte hur många gånger jag har känt för att skrika för full hals till människorna här som inte står i kö. Eller när de glor som aldrig förr och man har lust att göra en ful min bara för att få de att förstå. Sluta glo, sluta spotta, sluta tränga er, sluta använd 5 påsar för tre produkter, sluta med den eviga byråkratin på officiella kontor, sluta anställ 30 pers för en affär lika stor som en två. Sluta vara otrevliga mot Jeanette, sluta äta med öppen mun, sluta rapa, sluta skrika över våra huvuden, sluta se djur som känslolösa saker och sluta ha så jäkla mycket olja i maten!
Jag må verka som en svenne som skulle må bättre av att bo hemma med husmanskost och SL, men prova själva att bo i ett land som fortfarande lever kvar i ett mellanting mellan kommunism och kapitalism, på gränsen till att industrialiseras men samtidigt har en befolkning som muren än idag har i sitt fäste.
Jag förstår mycket väl att detta inte gäller hela Kina, att det säkerligen finns många tusen människor som vill komma utanför detta land. Upptäcka världen och få nya erfarenheter. Sedan finns det de som inte vill det, som bor kvar här hela sitt liv. Antingen av ren vilja eller att det är nästintill omöjligt att faktiskt lämna detta land. Jag har inga problem med det, deras liv, deras val. Detta handlar mer om att jag har svårt att förstå det. Hur det ibland kan vara en sådan stor krock mellan öst och väst och att man mer än ofta står där med tomt huvud och undrar, "hur fan tänkte de här?"
Jag hoppas jag inte upprör någon med dessa ord men ibland orkar man bara inte och en blogg är ju till för att få utlopp för sina tankar och känslor, ellerhur?
Näe, nu får det vara nog. Förhoppningsvis kommer det ett inlägg i framtiden där jag prisar Kina till skyarna, men just nu är allt, (som Svante brukar säga) pissdåligt.
söndag 3 februari 2008
She got the jelly fever.
Jag har funnit en ny craving, en ny "måste bara ha en till".
Jeanette tycker jag mest är störd men jag är förälskad.
I gele. Fruktgele.
Vi upptäckte de små underbara skapelserna efter en runda i Grand Gateway, stor galleria i Xujiahui. Jag hade misstänksamt tittat på plastkopparna tidigare men tyckt att det säkerligen skulle smaka kemikalier. Det blev det ändring på för tre-fyra dagar sedan.
Jeanette är inte lika förtjust i det men det känns som att jag kan trycka i mig hur många som helst. Har aldrig varit ett stort fan av gelé men dessa har fått mig på fall. Skivor av mandarin, persika och kuber av kokos omgivna av gelé. Det låter kanske inte så gott i skrift men jag har hittat det jag kan leva på under resten av min tid i Kina. Tillsammans med pärl te såklart.
Jeanette tycker jag mest är störd men jag är förälskad.
I gele. Fruktgele.
Vi upptäckte de små underbara skapelserna efter en runda i Grand Gateway, stor galleria i Xujiahui. Jag hade misstänksamt tittat på plastkopparna tidigare men tyckt att det säkerligen skulle smaka kemikalier. Det blev det ändring på för tre-fyra dagar sedan.
Jeanette är inte lika förtjust i det men det känns som att jag kan trycka i mig hur många som helst. Har aldrig varit ett stort fan av gelé men dessa har fått mig på fall. Skivor av mandarin, persika och kuber av kokos omgivna av gelé. Det låter kanske inte så gott i skrift men jag har hittat det jag kan leva på under resten av min tid i Kina. Tillsammans med pärl te såklart.
torsdag 31 januari 2008
MAMMAS DÖD OM DET INTE ÄR VARMT NU!!
Jeanette bestämde sig för att värma vatten i mikron och sitter nu med fötterna i vår tvättkorg och mår lite bättre.
Vet inte om jag ska skratta eller gråta...
...men nu har vi ingen gas heller. Så nu kan jag inte koka vatten. Nu dör Jeanette.
Jeanette säger:
"Fan koka en kastrull med vatten, nu! Inget ska stoppa mig från att bada! Blir så jävla lack!"
冷吗?
Apatisk blick. Kan inte tro att det är sant. Typ det värsta som kan hända nu. Det är kallt som fan i Shang hai. Det är kallt i lägenheten. Jeanette vill ta en dusch. Ett litet problem. Inget varmvatten.
Jeanette dör, lite. Varmvatten är viktigt för henne.
Så nu stryker hon istället sina skjortor och går fram och tillbaka till badrummet i hopp om lite värme från kranen.
Jag skrattade ändå när hon dök upp i bara handduken och stängde av vår vatten regregator (stavning?) för omstart, men sedan inte gick att sätta på igen. Hon såg ganska förstörd ut.
Vi funderar på att ta taxin till Svante och använda hans badkar.
Själv hoppas jag på att allt återgått till det normala imorgon, så där lagom varmt.
Jeanette dör, lite. Varmvatten är viktigt för henne.
Så nu stryker hon istället sina skjortor och går fram och tillbaka till badrummet i hopp om lite värme från kranen.
Jag skrattade ändå när hon dök upp i bara handduken och stängde av vår vatten regregator (stavning?) för omstart, men sedan inte gick att sätta på igen. Hon såg ganska förstörd ut.
Vi funderar på att ta taxin till Svante och använda hans badkar.
Själv hoppas jag på att allt återgått till det normala imorgon, så där lagom varmt.
onsdag 30 januari 2008
哭
...för imorgon åker Alexandra hem. Alla lämnar oss. Enda pluset är att det innebär mer porslin, saker och dvd till folket. Fast det suger nog ändå.
tisdag 29 januari 2008
söndag 27 januari 2008
Picture of today.
Vår senaste sönderätna (som att lyssna sönder något fast i detta fall äta) rätt. På delad plats med Spicy Tofu of course.
lördag 26 januari 2008
fredag 25 januari 2008
Toni&Guy + mera
Vår bjudning i bilder.
Jeanette har lovat lägga upp några bilder hon med. Kommer snarast.
Josefin
snö.
Det snöar i Shanghai. Inte mycket att skryta med. I Sverige skulle det nog kallas "snöblandat regn" men vilket fall som helst, snö som snö.
Vi hade återigen en bjudning igår. Eller snarare en förfest för ca 10 pers. Burkar, flaskor, tallrikar och glas, får mig nästan att vilja anställa en ayi. (hushållerska)
Vi hade återigen en bjudning igår. Eller snarare en förfest för ca 10 pers. Burkar, flaskor, tallrikar och glas, får mig nästan att vilja anställa en ayi. (hushållerska)
Josefin
onsdag 23 januari 2008
Over and Done.
Vår första termin på Jiao Tong Daxue är härmed avslutad. Proven är avklarade och på fredag kl. 10.00 hämtar vi våra diplom. Nu omfamnar vi istället en månads lov innan den nya terminen börjar igen i slutat av februari.
Tjoho!
Tjoho!
Josefin
måndag 21 januari 2008
Jeanette lever.
Jodå, jag lever fastän jag är totalt hjärtekrossad. Lite förkyld är jag dock. Josefin var inte sen med att dela med sig av sina förkylningsvirus. Men det är all right. Jag gillar henne i alla fall.
Förra veckan upptäckte jag det mysigaste HK-diner två dörrar från vår port. Man kan ju fråga sig varför jag aldrig betalat de en visit under de 4 månader jag bott i detta område. Inte fan vet jag. Kan bero på att de heter P.K vilket inte är ett alltför bra restaurangnamn. Speciellt om man nu är från hongKong. Borde ju vetat bättre. Right?
Ivf. så har de grymt god och prisvärd mat. Jag häckar där minst en gång per dag. Folk blir alltid så glada när vi stiger in. Stället är fräscht menyn är skaplig och priserna schyssta. Vi lär synas där rätt så frekvent inom den närmaste framtiden.
Spicy tofu with pork är att rekommendera. 99.0% identisk med den pappa gör hemma i kära Sverige. Jag äter den *host* lite allt för ofta. Snart blir jag nog känd som The spicy tofu-girl.
Vi har Final Exams nu för er som inte riktigt snappat upp det än. Proven är under 2 dagar och jag har sammanlagt 5 ämnen mot Josefins 3. Vilket innebär att jag har 5 prov inom 2 dagar.
Igår pluggade jag Intermediate Reading till 2 på natten. Gissa vad som hände. Jo det slutade med att jag försov mig imorse och missade just DET provet.
Jag känner mig någorlunda patetisk.
Ja ni, vad har lovet att bjuda på då?
I bästa fall blir det internship på Cosette och kanske Thailand. Vi får se.
Jag ser fram emot Josefins mamma och systers vistelse i Shanghai. Det kommer att vara en ära att få turista runt med er, Maria och Norah.
So long!
Förra veckan upptäckte jag det mysigaste HK-diner två dörrar från vår port. Man kan ju fråga sig varför jag aldrig betalat de en visit under de 4 månader jag bott i detta område. Inte fan vet jag. Kan bero på att de heter P.K vilket inte är ett alltför bra restaurangnamn. Speciellt om man nu är från hongKong. Borde ju vetat bättre. Right?
Ivf. så har de grymt god och prisvärd mat. Jag häckar där minst en gång per dag. Folk blir alltid så glada när vi stiger in. Stället är fräscht menyn är skaplig och priserna schyssta. Vi lär synas där rätt så frekvent inom den närmaste framtiden.
Spicy tofu with pork är att rekommendera. 99.0% identisk med den pappa gör hemma i kära Sverige. Jag äter den *host* lite allt för ofta. Snart blir jag nog känd som The spicy tofu-girl.
Vi har Final Exams nu för er som inte riktigt snappat upp det än. Proven är under 2 dagar och jag har sammanlagt 5 ämnen mot Josefins 3. Vilket innebär att jag har 5 prov inom 2 dagar.
Igår pluggade jag Intermediate Reading till 2 på natten. Gissa vad som hände. Jo det slutade med att jag försov mig imorse och missade just DET provet.
Jag känner mig någorlunda patetisk.
Ja ni, vad har lovet att bjuda på då?
I bästa fall blir det internship på Cosette och kanske Thailand. Vi får se.
Jag ser fram emot Josefins mamma och systers vistelse i Shanghai. Det kommer att vara en ära att få turista runt med er, Maria och Norah.
So long!
fredag 18 januari 2008
Josefin undrar...
...om kineser har mer saliv i munnen är västerlänningar.
...om kineser producerar mer snor än västerlänningar.
...om kineser har mer slem i halsen än västerlänningar.
Inte för att hon har något emot spottloskor som flyger hit och dit. Det är ju jätte mysigt.
Jeanette blir deprimerad varenda gång hon går förbi denna man på väg till T&G så hon ger honom alltid pengar, eller tvingar någon annan att göra det...
...om kineser producerar mer snor än västerlänningar.
...om kineser har mer slem i halsen än västerlänningar.
Inte för att hon har något emot spottloskor som flyger hit och dit. Det är ju jätte mysigt.
torsdag 17 januari 2008
För jag stannar hemma medan Jeanette går till Brattica.
Biljettproblemet är löst. Den 15 juli 2008 lämnar vi kinesisk mark för lite *host*civilisation*host* och surfbrädor. Känns bra att ha den delen av denna resa på det torra. Känslan av att hela tiden ha något som gnager på en och som inte försvinner förräns man faktiskt gör något åt det, är himla irriterande.
Idag hade jag min sista "speaking" lektion. På måndag och tisdag blir de prov för hela slanten och på onsdag delas diplomen ut. Själv hoppas jag på att jag klarar det såpass bra att jag blir berättigad CSN för den kommande terminen, höh.
Jeanette har inte ens öppnat sin bok, men det är inte så att kinesiska är svårt för henne så hon kommer nog fixa biffen ändå.
Nu börjar även tiden närma sig då vår vänskaps krets lämnar SH för Sverige. Plötsligt bestämde sig alla vår närmsta sig för att sticka tillbaka till hemlandet och kvar är vi. Förhoppningsvis hittar vi nya att leka med, men visst är det lite tråkigt.
Annars har man ju åkt på en förkylning igen. Tror mitt immunförsvar har negraderats till -0 sen jag kom hit. Aldrig har jag varit så sjuk som här.
Imorgon bjuder vi några kompisar på mat, sen blir det väl utgång.
Tills dess,
ha det!
Idag hade jag min sista "speaking" lektion. På måndag och tisdag blir de prov för hela slanten och på onsdag delas diplomen ut. Själv hoppas jag på att jag klarar det såpass bra att jag blir berättigad CSN för den kommande terminen, höh.
Jeanette har inte ens öppnat sin bok, men det är inte så att kinesiska är svårt för henne så hon kommer nog fixa biffen ändå.
Nu börjar även tiden närma sig då vår vänskaps krets lämnar SH för Sverige. Plötsligt bestämde sig alla vår närmsta sig för att sticka tillbaka till hemlandet och kvar är vi. Förhoppningsvis hittar vi nya att leka med, men visst är det lite tråkigt.
Annars har man ju åkt på en förkylning igen. Tror mitt immunförsvar har negraderats till -0 sen jag kom hit. Aldrig har jag varit så sjuk som här.
Imorgon bjuder vi några kompisar på mat, sen blir det väl utgång.
Tills dess,
ha det!
onsdag 16 januari 2008
tisdag 8 januari 2008
Hej och hå.
En uppdatering om det senaste eftersom Karin tyckte att vi inte lade ner tillräckligt mycket energi på bloggen.
Om det inte framgått tidigare så jobbar jag och Jeanette på Toni&Guy nu. Vi delar på tiderna och Jeanette hoppar även in som fotoassistent åt olika fotografer ibland, "Shanghai finest", typ.
De slutgiltiga proven närmar sig även. 21 januari har jag prov i läsförståelse, sammanlagt kommer det bli tre prov. Jeanette kommer ha fem. Roligt.
Efter många om och men hämtade jag upp mitt certifikat på min "medical check". Tydligen har jag blodtyp A. "Du kanske är kines ändå," påpekade Jeanette. (Asiater brukar ha A). När jag väl gick till kontoret för att förlänga mitt visum säger kvinnan bakom disken att visumet jag åkte in till Kina med räcker till april. Alltså behöver jag inte krångla med detta förrens i april. Jag kan ju glädja mig med att jag gjort den medicinska undersökningen iaf. Pust. Kina alltså.
En annan sak som krånglar är våra biljetter till Australien. Eftersom vi stannar här längre än planerat måste vi flytta fram datumet på biljetterna till down under. Tyvärr visar det sig vara ett himla problem då vi mest slussas runt till olika resebyråer och bolag. Jeanette blev så trött på det att hon köpa kredit på Skype och ringde till Kilroys med sin mac. Tyvärr var personen vi sökte in där för tillfället. Fortsättning följer...
Juste, anledningen att vi inte svarar på era kommentarer ni lämnar är inte för att vi inte tycker om er, utan för att vi inte kan. Bara att titta på Shanghaiextravaganza kan vara tricky. Vi uppskattar alla era kommentarer och blir alltid glada om det trillar in något.
Det var allt för nu. Tjoho!
Om det inte framgått tidigare så jobbar jag och Jeanette på Toni&Guy nu. Vi delar på tiderna och Jeanette hoppar även in som fotoassistent åt olika fotografer ibland, "Shanghai finest", typ.
De slutgiltiga proven närmar sig även. 21 januari har jag prov i läsförståelse, sammanlagt kommer det bli tre prov. Jeanette kommer ha fem. Roligt.
Efter många om och men hämtade jag upp mitt certifikat på min "medical check". Tydligen har jag blodtyp A. "Du kanske är kines ändå," påpekade Jeanette. (Asiater brukar ha A). När jag väl gick till kontoret för att förlänga mitt visum säger kvinnan bakom disken att visumet jag åkte in till Kina med räcker till april. Alltså behöver jag inte krångla med detta förrens i april. Jag kan ju glädja mig med att jag gjort den medicinska undersökningen iaf. Pust. Kina alltså.
En annan sak som krånglar är våra biljetter till Australien. Eftersom vi stannar här längre än planerat måste vi flytta fram datumet på biljetterna till down under. Tyvärr visar det sig vara ett himla problem då vi mest slussas runt till olika resebyråer och bolag. Jeanette blev så trött på det att hon köpa kredit på Skype och ringde till Kilroys med sin mac. Tyvärr var personen vi sökte in där för tillfället. Fortsättning följer...
Juste, anledningen att vi inte svarar på era kommentarer ni lämnar är inte för att vi inte tycker om er, utan för att vi inte kan. Bara att titta på Shanghaiextravaganza kan vara tricky. Vi uppskattar alla era kommentarer och blir alltid glada om det trillar in något.
Det var allt för nu. Tjoho!
Josefin
söndag 6 januari 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

















