I ett rökigt rum.

Kommer ni ihåg inlägget där jag berättade att jag inte behövde förlänga mitt visum, att allt var okej och att jag kunde komma tillbaka om några månader och fixa det då?

没问题， 没问题。

Aaa, joo, men visst.

Innan jag åkte till Sverige skaffade jag ett "one entry visa" håller i 180 dagar om man inte åker någonstans och håller sig innanför murarna. Fast nu åkte jag ju till Hong Kong och det var ju det som satte snurr på huvudena på visum kontoret. I Hong Kong fixade jag nämligen ett turist visum som gällde i 30 dagar. Inga problem än så länge.

Jag kom tillbaka till Shanghai och dagarna gick. Klumpigt nog glömde jag kanske bort tiden lite och jag var plötslig en illegal invandrare i Kina. På skolan bad de mig därför först skaffa ett turist visum (fråga mig inte varför) och sen skaffa ett skol visum, det som gäller i 180 dagar. Jag var dessutom tvungen att göra en hälso undersökning och slussas runt mellan olika rum för att inte kolla att jag var havande eller hade HIV.

Aaa, joo.

Vilket fall som helst fick jag all 1000 papper som behövdes för att fixa ett turistvisum och kilade iväg till visumkontoret. Det var då tjejen bakom disken sa att visumet jag kom in till Kina med inte gick ut förren i april och att det var okej, 没问题， 没问题。

Glad i hågen kilade jag hem och det gick en tid innan Kina skulle krångla med mig igen. För visst var det konstigt att visumet jag kom in till Kina med var överstruket och ansågs obrukbart, men om damen på det officiella kontoret sa att det var okej så litade jag ju på det.

LITA ALDRIG PÅ KINESER!

Jag kom tillbaka till skolan för att fixa lite papper för CSN och då utropar kvinnan, "you are illegal! Your visa expired! You have to pay."

Jag upprepade ett flertal gånger att det officiella kontoret sagt att jag inte behövde. Såklart trodde inte hon i skolan på mig och sa att jag var tvungen att gå tillbaka och blablablablablabla.

Jag gick tillbaka till kontoret och då började krånglet, på riktigt.

"This expired. You illegal. PAY!! You should be punished! You are illegal in China. You should pay. 5000 RMB (ca 4500kr)!!"

Ahh, joo. För detta är ju verkligen mitt fel. Det är ju inte ni som totalt misslyckats med ert jobb och tvingar mig betala för ert misstag.

Jag säger till henne att jag fan inte tänker betala och att det är hon som gjort ett misstag. Såklart säger hon att hon inte kommer ihåg det, och att det inte är möjligt. 不可能， 不可能。

Som alla kineser tror hon det hjälper att upprepa saker 324567 gånger och bläddra i passet 32435 gånger och visa mig visumet 23456 gånger för att visa att hon har rätt.

Jag ringer till skolan, tanten i luren säger, "Oooooh! you are illegal, you have to pay 5000 RMB"

Jag får ett smärre utbrott och skriker både till hon i luren och visum tjejen. Jag tänker för i helvete inte betala era jävla cepen! Okej, jag sa inte exakt de orden men jag tror mitt budskap kom fram. Vilket fall som helst så stack jag tillbaka till skolan då jag mest stod och stampade på kontoret.

Taxin till skolan kör helt jäkla fel och jag hamnar mitt i ingenstans. Tack och lov är har 4 månader på Jiao Tong gett mig någon utbildning så jag frågar några randoms och hittar vägen.

På skolan är jag ganska förstörd, ganska frustrerad, ganska ledsen och jävligt jäkla arg. Där får jag iaf prata med en väldigt snäll tjej som efter många om och men ger mig papper för att skaffa ett skolvisum, samt några tröstande ord och hennes telefonnummer. Tillbaka till visum kontoret slänger jag fram papperna på disken och väntar på domen.

"You have to pay! I told you, 5000 RMB"

På kinesiska fortsätter hon sedan mala på om att jag måste betala och att det inte är möjligt att hon tre veckor tidigare sa att jag inte behövde förlänga det. På hennes eget språk svarade jag att skolan sa en sak, ni säger en sak, och att det inte är okej att jag ska betala om det är ert fel. Hon sitter mest mållös och börjar väl förstå att denna 瑞典人 inte kommer ge sig. Hon försvinner i 20 minuter bara för att komma tillbaka med samma ord, "pay, pay pay!"

Jag säger att jag inte tänker betala 5000 RMB, 不可以， 不fucking可以。

Hon stirrar tyst på mig och börjar vekna, "don't worry, if my fault, you don't have to pay. Don't worry. Come here." Hon ber mig följa med henne till ett annat rum, "talk to the officer." Hon lämnar mig i ett rökigt rum där en polis sitter, en civil klädd anställd antecknar och en annan man som bjuder på cigaretter utan stopp.

Hans först fråga,

"Why are you crying?" frågar han mig.

FÖR ATT NI ÄR SÅ JÄVLA TRÖGA OCH FATTAR NOLL!!!

"Because you have caused me so much problems."

Han sitter framför en dator coh sakta fylls rummet av rök och jag tror jag ska svimma. Plötsligt känns han inte så "polisig" längre och börjar fråga mig vad jag gör på fritiden. Han berättar även att han också studerar på Jiao Tong, han undrar om jag bor med någon och hur mycket jag betalar i hyra. Samt hur lång tid jag studerat kinesiska, att kinesiska är svårt och att han har ett år kvar på sin utbildning.

Aaa, joo.

Sedan sätter han sig lite närmare mig och viskar, "okay. Don't worry. We say this. You only pay 1000 RMB. Instead of 5000 RMB. Okay?" Min första tanke var, fan vad detta land är korrupt. Min andra var, Tack gode Gud.

Jag sa att det var okej och fick lite te som plåster på såren. Samt en kommentar att jag var vackrare på fotot i passet än nu. Aaa, men har du skrikigt, gråtit och känt för att slå någon hårt så skulle du inte heller känna dig så jäkla 漂亮! Han gav sitt visitkort till mig och sa att om jag någonsin hade problem eller min kompisar hade problem, kunde jag ringa honom, på mobilen.

Aaa, joo.

Jag gick till banken, fixade skiten och skrev på lite fler papper. Sedan orkade jag inte mer utan sa bara till kvinnan bakom disken, "I WANT STUDENT VISA." Hon fixade snabbt papperna, sa att visumet skulle komma med posten några dagar senare.

Slut i både kropp och själ gick jag hem och dog.

Jag hade gråtit, skrikigt och vägrat. Det slutade med en kompis till polis, ett minne för både de och mig och 4000 billigare avgift.

Ett tips till alla er som planerar att åka till Kina,
Håll koll på era visum!
Ger er aldrig!