傲慢美国人

17.00 igår hade amerikanen Jay bokat in en tid på Toni&guy för klippning. Jag tog själv inte emot samtalet så ärligt talat visste jag nada om personen. Vilket fall som helst ringer han runt tre tiden och frågar om priserna. Till och börja med har han dålig mottagning så varken jag eller han hör riktigt vad den andra säger.

Jag berättar att våra priser sträcker sig från 420-1000 RMB.
Han frågar, "don't you have anything lower than that??!"

(Kanske du skulle tänkt på det innan du bokade tid på Toni&Guy, mister)

"Well, we do, but the people that cut for a lower price can't speak english"

Han insisterade ändå på att han ville ha en kinesisk frisör då han faktiskt kunde kinesiska, och han ville ABSOLUT inte ha en hårtvätt.

17.20 ringer Jay och berättar att han inte kan hitta vägen. Han vet knappt vart han är och förväntar sig att jag ska veta vart han befinner sig. Jag ger telefonen till Mick som rabblar upp olika skyltar och vägskäl i närheten. Nope, nope, nope. Amerikanen Jay ser inga av dessa symboler.

17.35 kommer han dock in genom dörren och jag hälsar på honom. "Oh, Jay right?" Fast redan då blir jag ganska nervös runt killen.

Med ögonen halvt rullandes, svarar han, "eh.. yeah."

Eftersom han står vid receptionen måste jag ju prata med killen och då blir det oftast lite kallprat, så jag säger enkelt, "So you managed to find your way in the end".

(Jag vet att det är ganska självklart då killen står framför mig men, bear with me.)

Hans svar, "eh... yeah."

Då jag på telefon redan bestämt om priset med honom, "I want the cheapest one, I don't care if he is Chinese. I can speak chinese" ber jag honom följa med TingTing för att få håret tvättat.

Fast det vill han ju inte.

"Eh, but shouldn't we decide what kind of level of stylist I want?"

Det är inte så att jag kan säga till amerikanen Jay att vi redan bestämde det över en knaglig telefonlinje samt be honom sluta bete sig så jäkla arrogant, så jag ler tillbaks och drar fram prislistan. Som väntat väljer han det billigaste, 260 RMB. Alltså blir det Joy som får klippa.

Joy blir väldigt nervös, och rädd. Han har aldrig klippt en västerlänings hår.

Alla väntar lite spänt på att han ska komma tillbaks från sin hårtvätt och Joy ler lite oroligt. När han väl sitter i stolen börjar problemen direkt.

Jag går dock på min lunch ungefär samtidigt men innan jag försvinner går jag fram till Jay och ber honom fylla i ett "recordcard", (namn och telefonnummer för att vi ska veta vem han är och hur mycket han betalade). Han tittar knappt på mig och svarar inte ens när jag ber honom göra det. Han lyfter mest på ögonbrynen och ser allmänt oförstående ut.

I lunchrummet kommer sedan Jan in och berättar om läget i salongen. Tydligen är det nu amerikanen som lär ut Joy hur man ska klippa och därmed gör att Joy förlorar den gnutta självförtroende han hade innan han började klippa.

Jag går tillbaka till receptionen precis i tid för Jays betalning, jag hälsar på honom och säger vänligare än vänligast att priset ligger på 260 RMB. Inget svar.

Han slänger fram 300 och medan jag tar fram hans växel hänger han över receptionen och synar varje sedel jag tar fram. Jag räknar upp växeln och han svarar bara, "I can do that too".
Amerikanen Jay får ett visitkort och lämnar Toni&Guy utan ett ord. Inte fyllde han i sitt recordcard heller.

SKITSTÖVEL.